Young and full off running
Tell me where has that taking me?
Just a great figure eight or a tiny infinite?
Love is really nothing but a dream that keeps waking me
For all of my trying, we still end up dying
How can it be?
Don't say a word, just come over and lie here with me
Cause I'm just about to set fire to everything I see
I want you so bad I'll go back on the things I believe
There I just said it, I'm scared you'll forget about me
So young and full off running
All the way to the edge of desire
Steady my breathing, silently screaming
I have to have you now
Wired and I'm tired
Think I'll sleep in my clothes on the floor
Maybe this mattress will spin on it's axis
And find me on yours
fredagen den 11:e november 2011
onsdagen den 9:e november 2011
Vad är sex?
Vad är sex? Svaret kan till en början verka självklart, men är vid närmare eftertanke är frågan, liksom dess svar, ganska komplex. Den definition av sex som är vanligast, och kanske till och med skulle kunna kallas allmänt vedertagen (den står praktiskt taget med i lagboken), är starkt färgad av heteronormen. Likaså bygger den på en vissa föreställningar om manlig och kvinnlig sexualitet.
Sex är penetration av vaginan med en penis. För att uttrycka mig lite annorlunda- Sex är när en man kör in sin kuk i en kvinnas fitta och kör lite häftiga "in-och-ut-moves"- med just den subjekt/objekt-relation detta antyder. I vissa fall kan även anal penetration med penis inkluderas i termen sex. Oralsex anses sällan vara sex, trots att ordet faktiskt innehåller "sex". Petting anses i stort sätt aldrig vara sex.
Definitionen av sex som vanligtvis används är alltså väldigt snäv och exkluderar ett stort antal sexuella praktiker. Det är tveksamt om kvinnor överhuvudtaget kan ha sex med varandra, likaså "heteropar" som inte är intresserade av penetrations-sex. En person kan inte heller ha sex med sig själv. Här kan självklart nämnas väldigt många fler exempel beroende på hur stort man vidjar sina vyer (man kan t.ex. fråga sig om sex ens behöver innebära en inblandning av könsorgan).
Definitionen av sex hade självklart varit irrelevant om det inte varit för att den, liksom språket i stort, skapar värdehierarkier. Inte heller hade den varit relevant om folk faktiskt inte brydde sig om huruvida man haft sex eller inte (om man är sk. "oskuld") samt hur många dessa eventuella sexpartners varit.
Normerna för vem/vilka man ska ha sexuella relationer med, vad dessa sexuella relationer ska innehålla och hur många sexuella relationer man ska ha är i allra högsta grad begränsande och försvårar sexuell mångfald och njutning. Det kanske är dags att vi börjar ifrågasätta dessa normer, det kanske är dags att vi frågar oss "Vad är sex, och varför är det egentligen så fucking viktigt?!"
söndagen den 6:e november 2011
"No shame in Armenia" - Del 1
Pavlina
Hela veckan har jag irriterat alla som haft oturen att stå för nära med nervöst babblande om den stundande dejten. Jag har gjort analyser á la Freud över mitt eget psykologiska tillstånd och gång på gång gått igenom tänkbara scenarion både verbalt och i mitt totalt uppfuckade huvud. Hade jag inte i sista stund insett det patetiska i mitt handlande hade jag publicerat "Jag har en DEJT med en SKITSNYGG armenisk tjej på torsdag" som en statusuppdatering på Facebook. Jag verkar ha ett nästan patologisk behov av att diskutera mitt privatliv med hela jävla världen.
Jag sitter på jobbet, lycklig över mitt förfinade sinne för tidsplanering. Hille och jag har gjort en jönssonligan och så att säga planerat allt in i minsta detalj. Tillsammans har vi konstruerat en liten checklista: Vid 18 ska jag dra från kontoret, äta, köpa tillbehör (öl), fixa mig tills dess att det osar desperation. Vid 20.30 ska hon komma hem till mig. Jag ska bjuda på något att dricka och föreslå en film (Easy A, den perfekta filmen för en dejt).
Klockan är nu strax innan 18 och vi gör oss redo för att slutföra första uppgiften dvs. smita från kontoret i förtid. Dåligt samvete är inte att tala om, jag har aldrig haft så bra skäl att avvika från arbetsplatsen. Jag har precis stängt ner gratis-versionen av word innehållande min intervju transkribering.
Då händer det som inte får hända. I mitt undermedvetna hör jag ringklockan ge ut sitt vanliga läte av fågelkvitter. Jag har lärt mig att ignorera den. Kontoret verkar vara någon sorts mötesplats för hela Armeniens gaycommunity och befolkas ständigt av, för mig, okända människor. När jag förstött vänder min blick i riktning mot dörren för att se vem gästen är ersätts mitt lugna, kalkylerade känsloläge med en panikattack i sällan tidigare upplevd styrka.
I dörren står ingen mindre än min dejt, en fantastiskt het baby-butch av mig och Hille kallad Bastubruden sen vi, en och en halv vecka tidigare i fyllan, hade missuppfattat hennes namn och trodde det uttalades "Sauna". Jag och Hille utbyter skrämda blickar. När Bb går in i köket för att hälsa på personalstyrkan gör jag inte ens ett försök att dölja mina upprörda känslor och utbrister "Vad fan händer?! Vad gör hon här?" framför Hille och en totalt oförstående kollega, S, som sitter på hörnet av bordet med sin dator.
Fem minuter, en nödlögn, en förvirrad Bastubrud och flera roande kollegor senare har jag och Hille praktiskt taget flytt ut ur kontoret. Ytterligare tio minuter senare sitter vi parkerade på vårt favorit snabb-matställe med varsin fettdrypande sharwma i handen. Vid det här laget har min panik eskalerat och jag sitter som slagen av blixten framför Hille som frenetiskt försöker lugna mig.
"Hon hatar mig" suckar jag uppgivet.
"Nej, det är klart att hon inte gör" försäkrar Hille utan att riktigt lyckas övertyga mig. Jag har aldrig känt en så stark lust att ta en stor shot tequila och förvånas över mitt plötsliga drag av alkolism.
Då piper det till i mobilen jag krampaktigt hållit i vänsterhanden sen jag som hastigast skickade iväg ett sms till Bb där jag frågade om det var okej att vi sågs om ett par timmar, efter att jag hade ätit och "fixat lite saker med universitet". Det var faktiskt bara en halvlögn- Jag och Hille behövde äta, och jag behövde sannerligen fixa med mitt högst privata universitet, aka mitt huvud.
"Okey, baby!"
Svaret i sin enkelhet tar ner min puls avsevärt. Den är nu på en mycket mer behaglig nivå. Inte ens i mitt för närvarande cyniska sinneslag kan jag fantisera ihop en ekvation där "Okey, baby" betyder "Jag hatar dig och vill ställa in dejten".
Hillevi
Pav är panikslagen. "Det är ingen fara" säger jag och försöker dölja att även jag tycker att situationen är något obekväm. "Herregud, Bb ska ju inte vara här redan nu. Hon ska möta P halv nio, som de har bestämt" tänker jag. Kanske är det svenskheten hos mig och Pav som gör att vi blir fullständigt förvirrade så fort saker och ting inte går enligt planen. Bastubruden har uppenbarligen fått för sig att överaska P på kontoret och föreslå att de går direkt därifrån till sin dejt.
Mina försök att lugna ner Pav är fruktlösa. Det blir inte heller bättre av att S, vår kollega, i samma stund får för sig att börja hålla en lång utläggning om den Armeniska kyrkans syn på homosexualitet. Hans visa monologer är en återkommande och, vanligtvis uppskattad, rutin på kontoret. P tittar hjälplöst på mig och suckar uppgivet.
S har hela dagen gått runt på kontoret med en stor vitlöksklyfta som han då och då sniffat på för att bota sin ganska kraftiga förkylning. Den uppskurna vitlöksklyftan ligger nu på bordet bredvid vår kollega för att, som han uttrycker det, "save you from getting sick". Oförstånde över Pavs djupa suckar vänder nu sig S till P och frågar mycket bekymrat "Is it the garlic that's bothering you?"
Hela veckan har jag irriterat alla som haft oturen att stå för nära med nervöst babblande om den stundande dejten. Jag har gjort analyser á la Freud över mitt eget psykologiska tillstånd och gång på gång gått igenom tänkbara scenarion både verbalt och i mitt totalt uppfuckade huvud. Hade jag inte i sista stund insett det patetiska i mitt handlande hade jag publicerat "Jag har en DEJT med en SKITSNYGG armenisk tjej på torsdag" som en statusuppdatering på Facebook. Jag verkar ha ett nästan patologisk behov av att diskutera mitt privatliv med hela jävla världen.
Jag sitter på jobbet, lycklig över mitt förfinade sinne för tidsplanering. Hille och jag har gjort en jönssonligan och så att säga planerat allt in i minsta detalj. Tillsammans har vi konstruerat en liten checklista: Vid 18 ska jag dra från kontoret, äta, köpa tillbehör (öl), fixa mig tills dess att det osar desperation. Vid 20.30 ska hon komma hem till mig. Jag ska bjuda på något att dricka och föreslå en film (Easy A, den perfekta filmen för en dejt).
Klockan är nu strax innan 18 och vi gör oss redo för att slutföra första uppgiften dvs. smita från kontoret i förtid. Dåligt samvete är inte att tala om, jag har aldrig haft så bra skäl att avvika från arbetsplatsen. Jag har precis stängt ner gratis-versionen av word innehållande min intervju transkribering.
Då händer det som inte får hända. I mitt undermedvetna hör jag ringklockan ge ut sitt vanliga läte av fågelkvitter. Jag har lärt mig att ignorera den. Kontoret verkar vara någon sorts mötesplats för hela Armeniens gaycommunity och befolkas ständigt av, för mig, okända människor. När jag förstött vänder min blick i riktning mot dörren för att se vem gästen är ersätts mitt lugna, kalkylerade känsloläge med en panikattack i sällan tidigare upplevd styrka.
I dörren står ingen mindre än min dejt, en fantastiskt het baby-butch av mig och Hille kallad Bastubruden sen vi, en och en halv vecka tidigare i fyllan, hade missuppfattat hennes namn och trodde det uttalades "Sauna". Jag och Hille utbyter skrämda blickar. När Bb går in i köket för att hälsa på personalstyrkan gör jag inte ens ett försök att dölja mina upprörda känslor och utbrister "Vad fan händer?! Vad gör hon här?" framför Hille och en totalt oförstående kollega, S, som sitter på hörnet av bordet med sin dator.
Fem minuter, en nödlögn, en förvirrad Bastubrud och flera roande kollegor senare har jag och Hille praktiskt taget flytt ut ur kontoret. Ytterligare tio minuter senare sitter vi parkerade på vårt favorit snabb-matställe med varsin fettdrypande sharwma i handen. Vid det här laget har min panik eskalerat och jag sitter som slagen av blixten framför Hille som frenetiskt försöker lugna mig.
"Hon hatar mig" suckar jag uppgivet.
"Nej, det är klart att hon inte gör" försäkrar Hille utan att riktigt lyckas övertyga mig. Jag har aldrig känt en så stark lust att ta en stor shot tequila och förvånas över mitt plötsliga drag av alkolism.
Då piper det till i mobilen jag krampaktigt hållit i vänsterhanden sen jag som hastigast skickade iväg ett sms till Bb där jag frågade om det var okej att vi sågs om ett par timmar, efter att jag hade ätit och "fixat lite saker med universitet". Det var faktiskt bara en halvlögn- Jag och Hille behövde äta, och jag behövde sannerligen fixa med mitt högst privata universitet, aka mitt huvud.
"Okey, baby!"
Svaret i sin enkelhet tar ner min puls avsevärt. Den är nu på en mycket mer behaglig nivå. Inte ens i mitt för närvarande cyniska sinneslag kan jag fantisera ihop en ekvation där "Okey, baby" betyder "Jag hatar dig och vill ställa in dejten".
Hillevi
Pav är panikslagen. "Det är ingen fara" säger jag och försöker dölja att även jag tycker att situationen är något obekväm. "Herregud, Bb ska ju inte vara här redan nu. Hon ska möta P halv nio, som de har bestämt" tänker jag. Kanske är det svenskheten hos mig och Pav som gör att vi blir fullständigt förvirrade så fort saker och ting inte går enligt planen. Bastubruden har uppenbarligen fått för sig att överaska P på kontoret och föreslå att de går direkt därifrån till sin dejt.
Mina försök att lugna ner Pav är fruktlösa. Det blir inte heller bättre av att S, vår kollega, i samma stund får för sig att börja hålla en lång utläggning om den Armeniska kyrkans syn på homosexualitet. Hans visa monologer är en återkommande och, vanligtvis uppskattad, rutin på kontoret. P tittar hjälplöst på mig och suckar uppgivet.
S har hela dagen gått runt på kontoret med en stor vitlöksklyfta som han då och då sniffat på för att bota sin ganska kraftiga förkylning. Den uppskurna vitlöksklyftan ligger nu på bordet bredvid vår kollega för att, som han uttrycker det, "save you from getting sick". Oförstånde över Pavs djupa suckar vänder nu sig S till P och frågar mycket bekymrat "Is it the garlic that's bothering you?"
torsdagen den 6:e oktober 2011
fredagen den 23:e september 2011
Post-sovjet missar
Pavlina listar Armeniens de fem hetaste och mest uppenbara post-sovjet missar som hon hittills haft nöjet (?) att komma i kontakt med.*
Parfymerat toalett papper
På överlägsen förstaplats kommer alltså toalett pappret som luktar som en hel bunt doftgranar, eller möjligtvis sådant där äckligt doftspray som som ska dölja äcklig lukt på toan men som egentligen bara skapar en ännu vidrigare odör. Låt oss helt enkelt konstatera att det inte går hem här heller. Inte bara är det onödigt, troligtvis dåligt för skrevet (intimprodukter är parfym-fria av en anledning - vem har någonsin hört om en lycklig parfymerad fitta?), det framkallar dessutom ett illamående varje gång jag ska snyta mig.- Usel servicekänsla
Någonting gick fel i bytet från planekonomi till marknadsekonomi. Det gamla tankesättet "det-tjänar-inget-till-att-anstränga-sig" ligger kvar. När en servitris i ex. Spanien serverar en rik restauranggäst anstränger hen sig, possibly, lite extra för att håva in lite mer pengar. När en servitris här ser vilken restauranggäst som helst (rik/fattig, armenisk/utländsk) tänker hen "fuck it, mitt jobb suger" och är allmänt otrevlig av ingen uppenbar anledning. - Renoverade lägenheter i trappuppgångar á la kaos
Presentpappret spelar roll, en julklapp känns helt enkelt exklusivare om den är fint inslagen. En trappuppgång utan belysning, med plankor istället för fönster och halvt sönderfallet stengolv skapar inte riktigt det där mysiga, välkomna intrycket man vill mötas av när man kommer hem efter jobbet. - Tacky inredningsstil
Det finns en anledning till varför många svenska (?) hyresvärdar, och för all del vanliga boende, väljer att måla väggarna i sina lägenheter i anspråkslösa vita- och beiga nyanser. Det må vara tråkigt, men det är klassiskt och det ger hyresgästen/den boende utrymme att välja sin egen stil på lösöret utan att behöva stå ut med färgmatchingar från helvetet. Denna stil kan dessutom, passande nog, ändras utan att man behöver måla om. Varför inte lägga lite mindre tid på att rama in gröna tapeter och måla hästar på väggen och lite mer tid på att renovera trappuppgången? - Svårigheterna att hitta apelsinjuicen
Vad gör man när regeln att bara ha en variant av varje vara plötsligt försvinner? Man väljer att ha så många varianter som möjligt såklart! Vem har sagt att vi bara ska ha apelsinjuice and äppeljuice? Faktiskt är just de smakerna ganska tråkiga och irrelevanta. Däremot behöver vi 100 andra smakkombinationer.
- Jag saknar min apelsinjuice! Jag måste dock erkänna att jag faktiskt gillar jordgubbs- & bananjuicen.
* följade lista ska tas med en nypa salt och förstås som (möjligtvis dålig) humor. Jag vill inte skapa upprörda känslor.
Christina Aguilera can do it!
Jag älskade henne efter Dirty. Jag älskade henne ännu mer efter Can't hold us down. Videon till Not myself tonight gjorde mig knappast mindre entusiastisk. När henne senaste skiva kom ut och visade sig innehålla låtarna I hate boys och Vanity växte min kärlek ytterligare.
När jag upptäckte den här lilla gesten i videon till Candyman blev det dock avgjort - Christina Aguilera är nu officiellt min idol.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)