Pavlinas blogg

2011-11-11T00:00:00.000+01:00

Young and full off running
Tell me where has that taking me?
Just a great figure eight or a tiny infinite?

Love is really nothing but a dream that keeps waking me
For all of my trying, we still end up dying
How can it be?

Don't say a word, just come over and lie here with me
Cause I'm just about to set fire to everything I see
I want you so bad I'll go back on the things I believe
There I just said it, I'm scared you'll forget about me

So young and full off running
All the way to the edge of desire
Steady my breathing, silently screaming
I have to have you now

Wired and I'm tired
Think I'll sleep in my clothes on the floor
Maybe this mattress will spin on it's axis
And find me on yours

Vad är sex?

2011-11-09T22:01:00.003+01:00

Vad är sex? Svaret kan till en början verka självklart, men är vid närmare eftertanke är frågan, liksom dess svar, ganska komplex. Den definition av sex som är vanligast, och kanske till och med skulle kunna kallas allmänt vedertagen (den står praktiskt taget med i lagboken), är starkt färgad av heteronormen. Likaså bygger den på en vissa föreställningar om manlig och kvinnlig sexualitet.

Sex är penetration av vaginan med en penis. För att uttrycka mig lite annorlunda- Sex är när en man kör in sin kuk i en kvinnas fitta och kör lite häftiga "in-och-ut-moves"- med just den subjekt/objekt-relation detta antyder. I vissa fall kan även anal penetration med penis inkluderas i termen sex. Oralsex anses sällan vara sex, trots att ordet faktiskt innehåller "sex". Petting anses i stort sätt aldrig vara sex.

Definitionen av sex som vanligtvis används är alltså väldigt snäv och exkluderar ett stort antal sexuella praktiker. Det är tveksamt om kvinnor överhuvudtaget kan ha sex med varandra, likaså "heteropar" som inte är intresserade av penetrations-sex. En person kan inte heller ha sex med sig själv. Här kan självklart nämnas väldigt många fler exempel beroende på hur stort man vidjar sina vyer (man kan t.ex. fråga sig om sex ens behöver innebära en inblandning av könsorgan).

Definitionen av sex hade självklart varit irrelevant om det inte varit för att den, liksom språket i stort, skapar värdehierarkier. Inte heller hade den varit relevant om folk faktiskt inte brydde sig om huruvida man haft sex eller inte (om man är sk. "oskuld") samt hur många dessa eventuella sexpartners varit.

Normerna för vem/vilka man ska ha sexuella relationer med, vad dessa sexuella relationer ska innehålla och hur många sexuella relationer man ska ha är i allra högsta grad begränsande och försvårar sexuell mångfald och njutning. Det kanske är dags att vi börjar ifrågasätta dessa normer, det kanske är dags att vi frågar oss "Vad är sex, och varför är det egentligen så fucking viktigt?!"

"No shame in Armenia" - Del 1

2011-11-06T15:00:00.000+01:00

Pavlina

Hela veckan har jag irriterat alla som haft oturen att stå för nära med nervöst babblande om den stundande dejten. Jag har gjort analyser á la Freud över mitt eget psykologiska tillstånd och gång på gång gått igenom tänkbara scenarion både verbalt och i mitt totalt uppfuckade huvud. Hade jag inte i sista stund insett det patetiska i mitt handlande hade jag publicerat "Jag har en DEJT med en SKITSNYGG armenisk tjej på torsdag" som en statusuppdatering på Facebook. Jag verkar ha ett nästan patologisk behov av att diskutera mitt privatliv med hela jävla världen.

Jag sitter på jobbet, lycklig över mitt förfinade sinne för tidsplanering. Hille och jag har gjort en jönssonligan och så att säga planerat allt in i minsta detalj. Tillsammans har vi konstruerat en liten checklista: Vid 18 ska jag dra från kontoret, äta, köpa tillbehör (öl), fixa mig tills dess att det osar desperation. Vid 20.30 ska hon komma hem till mig. Jag ska bjuda på något att dricka och föreslå en film (Easy A, den perfekta filmen för en dejt).

Klockan är nu strax innan 18 och vi gör oss redo för att slutföra första uppgiften dvs. smita från kontoret i förtid. Dåligt samvete är inte att tala om, jag har aldrig haft så bra skäl att avvika från arbetsplatsen. Jag har precis stängt ner gratis-versionen av word innehållande min intervju transkribering.

Då händer det som inte får hända. I mitt undermedvetna hör jag ringklockan ge ut sitt vanliga läte av fågelkvitter. Jag har lärt mig att ignorera den. Kontoret verkar vara någon sorts mötesplats för hela Armeniens gaycommunity och befolkas ständigt av, för mig, okända människor. När jag förstött vänder min blick i riktning mot dörren för att se vem gästen är ersätts mitt lugna, kalkylerade känsloläge med en panikattack i sällan tidigare upplevd styrka.

I dörren står ingen mindre än min dejt, en fantastiskt het baby-butch av mig och Hille kallad Bastubruden sen vi, en och en halv vecka tidigare i fyllan, hade missuppfattat hennes namn och trodde det uttalades "Sauna". Jag och Hille utbyter skrämda blickar. När Bb går in i köket för att hälsa på personalstyrkan gör jag inte ens ett försök att dölja mina upprörda känslor och utbrister "Vad fan händer?! Vad gör hon här?" framför Hille och en totalt oförstående kollega, S, som sitter på hörnet av bordet med sin dator.

Fem minuter, en nödlögn, en förvirrad Bastubrud och flera roande kollegor senare har jag och Hille praktiskt taget flytt ut ur kontoret. Ytterligare tio minuter senare sitter vi parkerade på vårt favorit snabb-matställe med varsin fettdrypande sharwma i handen. Vid det här laget har min panik eskalerat och jag sitter som slagen av blixten framför Hille som frenetiskt försöker lugna mig.

"Hon hatar mig" suckar jag uppgivet.
"Nej, det är klart att hon inte gör" försäkrar Hille utan att riktigt lyckas övertyga mig. Jag har aldrig känt en så stark lust att ta en stor shot tequila och förvånas över mitt plötsliga drag av alkolism.

Då piper det till i mobilen jag krampaktigt hållit i vänsterhanden sen jag som hastigast skickade iväg ett sms till Bb där jag frågade om det var okej att vi sågs om ett par timmar, efter att jag hade ätit och "fixat lite saker med universitet". Det var faktiskt bara en halvlögn- Jag och Hille behövde äta, och jag behövde sannerligen fixa med mitt högst privata universitet, aka mitt huvud.

"Okey, baby!"
Svaret i sin enkelhet tar ner min puls avsevärt. Den är nu på en mycket mer behaglig nivå. Inte ens i mitt för närvarande cyniska sinneslag kan jag fantisera ihop en ekvation där "Okey, baby" betyder "Jag hatar dig och vill ställa in dejten".

Hillevi

Pav är panikslagen. "Det är ingen fara" säger jag och försöker dölja att även jag tycker att situationen är något obekväm. "Herregud, Bb ska ju inte vara här redan nu. Hon ska möta P halv nio, som de har bestämt" tänker jag. Kanske är det svenskheten hos mig och Pav som gör att vi blir fullständigt förvirrade så fort saker och ting inte går enligt planen. Bastubruden har uppenbarligen fått för sig att överaska P på kontoret och föreslå att de går direkt därifrån till sin dejt.

Mina försök att lugna ner Pav är fruktlösa. Det blir inte heller bättre av att S, vår kollega, i samma stund får för sig att börja hålla en lång utläggning om den Armeniska kyrkans syn på homosexualitet. Hans visa monologer är en återkommande och, vanligtvis uppskattad, rutin på kontoret. P tittar hjälplöst på mig och suckar uppgivet.

S har hela dagen gått runt på kontoret med en stor vitlöksklyfta som han då och då sniffat på för att bota sin ganska kraftiga förkylning. Den uppskurna vitlöksklyftan ligger nu på bordet bredvid vår kollega för att, som han uttrycker det, "save you from getting sick". Oförstånde över Pavs djupa suckar vänder nu sig S till P och frågar mycket bekymrat "Is it the garlic that's bothering you?"

Sexiga brudar

2011-10-06T17:30:00.005+02:00

Hillevi aka Baby G

Pavlina aka Lilla P

Heta killar

2011-10-06T07:10:00.009+02:00

Pavlina aka Johan

Hillevi aka Jonny

Post-sovjet missar

2011-09-23T23:00:00.001+02:00

Pavlina listar Armeniens de fem hetaste och mest uppenbara post-sovjet missar som hon hittills haft nöjet (?) att komma i kontakt med.*

Parfymerat toalett papper
På överlägsen förstaplats kommer alltså toalett pappret som luktar som en hel bunt doftgranar, eller möjligtvis sådant där äckligt doftspray som som ska dölja äcklig lukt på toan men som egentligen bara skapar en ännu vidrigare odör. Låt oss helt enkelt konstatera att det inte går hem här heller. Inte bara är det onödigt, troligtvis dåligt för skrevet (intimprodukter är parfym-fria av en anledning - vem har någonsin hört om en lycklig parfymerad fitta?), det framkallar dessutom ett illamående varje gång jag ska snyta mig.
Usel servicekänsla
Någonting gick fel i bytet från planekonomi till marknadsekonomi. Det gamla tankesättet "det-tjänar-inget-till-att-anstränga-sig" ligger kvar. När en servitris i ex. Spanien serverar en rik restauranggäst anstränger hen sig, possibly, lite extra för att håva in lite mer pengar. När en servitris här ser vilken restauranggäst som helst (rik/fattig, armenisk/utländsk) tänker hen "fuck it, mitt jobb suger" och är allmänt otrevlig av ingen uppenbar anledning.
Renoverade lägenheter i trappuppgångar á la kaos
Presentpappret spelar roll, en julklapp känns helt enkelt exklusivare om den är fint inslagen. En trappuppgång utan belysning, med plankor istället för fönster och halvt sönderfallet stengolv skapar inte riktigt det där mysiga, välkomna intrycket man vill mötas av när man kommer hem efter jobbet.
Tacky inredningsstil
Det finns en anledning till varför många svenska (?) hyresvärdar, och för all del vanliga boende, väljer att måla väggarna i sina lägenheter i anspråkslösa vita- och beiga nyanser. Det må vara tråkigt, men det är klassiskt och det ger hyresgästen/den boende utrymme att välja sin egen stil på lösöret utan att behöva stå ut med färgmatchingar från helvetet. Denna stil kan dessutom, passande nog, ändras utan att man behöver måla om. Varför inte lägga lite mindre tid på att rama in gröna tapeter och måla hästar på väggen och lite mer tid på att renovera trappuppgången?
Svårigheterna att hitta apelsinjuicen
Vad gör man när regeln att bara ha en variant av varje vara plötsligt försvinner? Man väljer att ha så många varianter som möjligt såklart! Vem har sagt att vi bara ska ha apelsinjuice and äppeljuice? Faktiskt är just de smakerna ganska tråkiga och irrelevanta. Däremot behöver vi 100 andra smakkombinationer.
- Jag saknar min apelsinjuice! Jag måste dock erkänna att jag faktiskt gillar jordgubbs- & bananjuicen.

* följade lista ska tas med en nypa salt och förstås som (möjligtvis dålig) humor. Jag vill inte skapa upprörda känslor.

Christina Aguilera can do it!

2011-09-23T19:53:00.006+02:00

Jag älskade henne efter Dirty. Jag älskade henne ännu mer efter Can't hold us down. Videon till Not myself tonight gjorde mig knappast mindre entusiastisk. När henne senaste skiva kom ut och visade sig innehålla låtarna I hate boys och Vanity växte min kärlek ytterligare.

När jag upptäckte den här lilla gesten i videon till Candyman blev det dock avgjort - Christina Aguilera är nu officiellt min idol.

Femininitetens mecka

2011-09-12T21:01:00.015+02:00

Något av det första jag reagerade på när jag kom till Armenien var, kanske inte helt väntat, de inhemska kvinnornas klädstil. När Hille och jag vandrar ner för gatorna i våra neutralt färgade linnen och jeans, alt. shorts och t-shirt, platta sneakers eller sandeler och diskreta makeup känner vi oss närmast butchiga. Anledningen är enkel- vi har kommit till femininitetens mecka!

Kvinnorna här går en vanlig måndag förmiddag uppklädda i utstyrslar som många kvinnor i Sverige inte skulle känna sig bekväma i en fredag kväll på klubben. Med skyhöga klackar, kort-korta kjolar/djupt urringade klänningar och med makeup samt hår som säkerligen krävt endel tid framför spegeln, spatserar dessa kvinnor fram över Yerevans offentliga ytor. Och de är många, faktum är att det inte är helt enkelt att hitta en tjej med mindre än 8 cm klack. Hade jag inte vetet bättre hade jag trott att alla praktiserade drag. Fast det är klart- We're all born naked, the rest is drag.

Och kanske är det just det här som blir intressant. Kvinnors sätt att klä sig på här hade inte passerat inom respektabilitetens ramar i en medelklass-stad som Lund, eller kanske inte i Sverige överhuvudtaget. En kvinna som går i dessa kläder i Sverige ses som en kvinna som inte är emanciperad, hon är en slav under mannens objektifierande blickar och vet inte sitt eget

bästa. Hon blir, liksom horan, omyndigförklarad. Eller kanske blir hon horan, personen som det är legitimt att objektifiera eftersom hon har gjort ett felaktigt val. Som någon sa - Klär du dig som en hora så får du finna dig i att behandlas som en.

Elin och jag när vi dragar feminintet under Queerbalen som vi anordnade 2010

Den aggressiva feminiteten blir också en klassmarkör, en white-trash symbol. Praktiserar jag stark femininitet i Lund kan detta å andra sidan, speciellt av andra feministiska akademiker, ses som en queer-motståndshandling. Det har också varit min tanke med det. Klär jag upp mig på samma sätt här passar jag dock snarare in i normerna. I Yerevan blir det alltså snarare en motstånds handling att klä sig som oss här, dvs. "kläd ner sig". High-femme är ideal, varför det blir extra svårt för mig att förhålla sig till det. Hora-madonna idealet spökar. Det starka tradionsbundna armeniska samhället gör det hela ännu mer ohanterligt. När blir femininitet en motståndshandling? När man är upplyst, utbildad och själv kan välja? Jag tycker inte om att trycka på andra en offerroll, samtidigt finns det helt uppenbart stora problem i Armenien som man inte kan bortse från.

High-femme idealet är ett så intressant fenomen att jag är intresserad av att undersöka det närmare. Kanske har Armeniens ställning som post-sovjet stat något att göra med saken? Eller är det andra saker som spelar in? Under min tid på PINK ska jag göra ett forskningsarbete om synen på kvinnors sexualitet i Armenien och hur denna påverkar kvinnors situation och handlingsutrymme. Kanske kan jag under processen reda ut det här. I'll keep you updated.

Tips: Vill ni läsa mer om femme och dess politiska genomslagskraft, läs då Ulrika Dahls artikel om ämnet.

Yerevan- Armeniens huvudstad

2011-09-12T20:09:00.007+02:00

Matförgiftning

2011-09-08T20:56:00.004+02:00

Matförgiftning kanske inte är det hetaste ämnet att skriva blogg om. Inte bara är det tråkigt och allmänt otillfredställande, det är dessutom ganska förnedrande. Men låt mig ändå behandla ämnet och hoppas att det finns någon människa där ute som inte bara skrattar utan dessutom tycker lite synd om mig. Det här med self-pity börjar bli lite gjort.

För att komma till saken. Den där kebab-likande saken vi åt igår som var så god, billig och mättande och som faktiskt räddade oss från en liten hungersnöd (vi orkade inte ställa oss och laga mat) var kanske inte riktigt värd priset ändå. Hade jag vetat hur jag skulle må idag hade jag nog spenderat mina dryga 10 kr på något annat. Hillevi håller troligtvis med mig, hennes dag liknar faktiskt mycket min.

Jag började att må dåligt redan på jobbet, till den grad att jag ville åka hem eftersom jag inte kunde fokusera. Mina kära arbetskollegors ansträngningar när de fick höra att jag mådde dåligt fick mig dock att känna att jag kunde stanna en stund till, så illa var det ju inte ändå. Vi gick trots allt hem innan arbetsdagens slut. Gick alltså, trots att jag lite kände att det kanske var läge för en taxi. Den 30 minuter långa promenaden för att komma hem var inget annat är hardcore tortyr. När jag till sist kom in i lägenheten och fick gå in på det efterlängtade badrummet var jag helt kallsvettig.

Kvällen har med andra ord varit ganska jobbig men det känns helt okej nu. Hille och jag skulle ha gått ut och tagit en öl med Mikael, men det förblev en blöt dröm. Istället kom han över med örtte och cognac (som jag dock inte ville röra, av olika anledningar, men mest för att jag hatar sprit). Det var extremt gulligt av honom och vi hade faktiskt jättetrevligt.

Vi får se hur jag mår imorgon, men jag riktar in mig på en dag hemma.

Samtal om monogami och dess begränsningar

2011-09-06T21:07:00.004+02:00

OBS: Både Hillevi och jag är kritiska till monogami, det är alltså bara ett rollspel från hennes sida.

Första mötet med PINK

2011-09-06T09:24:00.002+02:00

I söndags mötte vi för första gången våra handledare Mamikon (ordförande) och Marine (vice ordförande) från PINK. Vi fick genast ett varmt välkomnande och båda kändes väldigt öppna, presigelösa och hade mycket humor.

Nu efter ett par dagars arbete kan jag konstatera att mitt första intryck av organisationen var korrekt. På kontoret här i Yerevan jobbar ca. 5 personer heltid och alla är väldigt trevliga och hjälpsamma. Organisationen känns platt och icke-hierarisk och alla anställda brinner för sitt arbete. Mamikon och Marine åkte inatt till Bryssel för att delta i massa möten. Som jag förstår har de väldigt många bollar i luften och är väldigt upptagna. Hillevi och jag får jobba självständigt med de arbetsuppgifter vi har blivit tilldelade, speciellt nu när våra handledare än borta, men hittills har det funkat väldigt bra.

Just nu är våra arbetsuppgifter att dels jobba med individuella forskningsarbeten och att utforma ett seminarium om normer och mångfald som vi ska hålla under ett sk. Youth Camp som PINK arrangerar i början av oktober.

Mitt forskningsarbete bygger på att ta reda på information om kvinnors sexuella rättigheter i landet. Hillevi riktar mer in sig på att jämföra strategier för arbete med att stärka htb-människors villkor i Armenien men också stärka gruppen inifrån.

Våran 'flashiga' lägenhet

2011-09-03T23:34:00.006+02:00

Jag bara älskar min och Hillevis lägenhet. När Micke sa att den var nyrenoverad tänkte jag mig, svensk-skadad som jag är, att den skulle vara stilrent inredd med vita väggar och noga utvalda möbler á la ikea. Lord was I up for a surprise! Redan ut
anför huset började jag ana onåd. I trappuppgången var jag rentav nervös. När vi väl öppnade dörren till lägenheten kunde jag till min chock och glädje konstatera att lägenheten var helt okej, men annorlunda, väldigt annorlunda..

Glöm vitt, stilrent och avskalat- här kör vi FÄRG och MÖNSTER. Helst allt på en gång. Badrummet är knallrött. Stora delar av vardagsrummet är grönt med guldiga

tapeter inramade i ännu mer guldiga ramar. Det en stor häst målad bakom soffan som föresten är övertäckt med, vad som ser ut att vara, orientaliska mattor. Mitt rum har en klar persikoorange färg som inte alls matchar med de blåa rosorna på lakanet. Det enda rum som ser hyfsat "normalt" ut (förlåt mig för det fula ordet) är köket. Lägenheten hade med andra ord inte passat i en svensk

inredningstidning, men av någon anledning gillar jag den.

PS: fler bilder kommer, säkert.

Litteraturmuseet Matenadaran

2011-09-03T22:32:00.007+02:00

På vårt besök på Matenadaran träffade vi den här sköna gubben (alltså han på bilden precis ovanför texten). Mashtot är hans namn och han har skapat armeniens alfabet, som är unikt och mest ser ut som något hämtat ur sagan om ringen. Vi blev också utsatta för en guide som inte riktigt hade förstått meningen med att separera ord och meningar med små, men viktiga, pauser. Ochfolkbrukaranklagamigförattvaraotydlig.

Intressant var det i vilket fall, och underhållande.

2011-09-03T16:00:00.000+02:00

Etchmiadzin katedralen

2011-09-03T10:07:00.004+02:00

Armenien blev kristet år 301 och var därmed det första landet i världen som tog kristendomen till sin stats-religion. Utanför Yerevan (huvudstaden) ligger också den äldsta kyrkan som någonsin byggts av en stat- Etchmiadzin katedralen.

Det har gått upp för mig att Armenien är ett väldigt religiöst land, ateism är knappast ett val här. Som jag har förstått det är dock landet sekulariserat, staten och kyrkan är inte sammanbundna.

Ankomstdag

2011-09-01T16:28:00.003+02:00

Praktik i Armenien

2011-09-01T14:55:00.002+02:00

Jag befinner mig för närvarande i Armenien där jag snart ska börja praktisera på en NGO (non-governmental organization) som heter PINK, vilket står för Public Information and Need of Knowledge. Organisationen jobbar med mänskliga rättigheter, sexuell hälsa, HBT-frågor och jämställdhetsfrågor i Armenien.

Praktiken ingår som en kurs i Kandidatprogrammet i Genusvetenskap som jag läser på Lunds universitet; den blir också min näst sista 30 poängs-kurs innan jag (förhoppningsvis) tar examen i vår.

Med mig i Armenien har jag Hillevi House som också hon kommer att praktisera på PINK. Praktiken kommer hålla på hela hösten vilket innebär att vi inte kommer vara hemma i Sverige förän till jul.

Så, nu är ni uppdaterade!

Symboliska sedlar

2011-04-06T13:08:00.002+02:00

Enligt Aftonbladet har riksbanken beslutat att byta motiv på våra svenska sedlar. Vilket, som påpekades av en kamrat till mig, är anmärkningsvärt eftersom det innebär att man inte alls räknar med att byta till euro inom en snar framtid (eller alls?). Men det var inte det mitt blogginlägg skulle handla om.

När man tittar på motiven på sedlarna idag möts man är en märklig symbolik. Alla de lägre valörerna verkar vara täckta av kvinnor medan de högre valörerna är täckta av män.

Våra nuvarande sedlar pryds av följande motiv:

20 kr- Selma Lagerlöf

50 kr- Jenny Lind

100 kr- Carl von Linné

500 kr- Karl XI och Christopher Polhem

1000 kr- Gustav Vasa

Kvick huvudräkning ger följande resultat.
Sammanlagd valör för sedlar täckta av kvinnomotiv: 70 kr

Sammanlagd valör för sedlar täckta av mansmotiv: 1600 kr

Man hade ju hoppats en förbättring. Kanske till och med en ursäkt för den skeva könsfördelningen. Man hade hoppats att riksbanken skulle betala för sitt uppenbara, patriarkala misstag. Istället möts man av följande:

20 kr- Astrid Lindgren

50 kr- Evert Taube

100 kr- Greta Garbo

200 kr- Ingmar Bergman

500 kr- Birgit Nilsson

1000 kr- Dag Hammarskjöld

Sammanlagd valör för sedlar täckta av kvinnomotiv: 620 kr

Sammanlagd valör för sedlar täckta av mansmotiv: 1250 kr

Det har visserligen skett en förbättring, men man ska inte låta sig luras av att varannan sedel pryds av en kvinna. Som beräkningen visar är det sammanlagda värdet av "kvinnosedlarna" knappt hälften av "manssedlarna".

Kalla det bagatell om du vill, men för mig har det här en stark symbolisk innebörd. Kvinnor är värda mindre. Det kan också starkt kopplas till lönesituationen för kvinnor; att yrken med hög andel kvinnor är lägre betalda än yrken med hög andel män, oavsett sektor. Skäms på dig riksbanken, skäms på dig Sverige!

Fallet Assange- Den kvinnoförnedrande konspirationsteorin

2011-04-04T20:30:00.003+02:00

När ska folk sluta misstänkliggöra kvinnor som anmäler män för våldtäkt? När ska människor börja se verkligheten runt omkring dem? Tydligen inte i år heller. Det hade jag väl inte heller förväntat mig, folk är bra på att vara blinda.

Jag är övertygad om att Julian Assange begått de brott han är anklagad för. Jag ser ingen anledning till varför de utsatta kvinnorna skulle ha hittat på en historia som den som kommit ut. Oavsett vad som har hänt eller inte hänt är människors reaktion på nyheten fruktansvärd.

Väldigt få våldtäkter anmäls idag vilket innebär att sexuellt våld mot (främst) kvinnor får fortsätta. Bjästafallet upprepar sig, gång på gång. Assangefallet är bara en till version av den moderna häxjakten som försigår mot kvinnor som vågar anmäla sexuella övergrepp. Män behöver som vanligt inte ta ansvar för sina handlingar.

Det intressanta med fallet Assange är hur hans status orsakat en konspirationsteori värd namnet. Nu ifrågasätts inte bara våldtäktsoffret utan hela Sveriges trovärdighet. Sverige skulle samarbeta med USA för att sätta dit stackars Assange. Varför Sverige valde en så vek konspiration som ett brott som först inte ens rubricerades som en våldtäkt är frågan, om Sverige verkligen ville skada Assange borde det finnas bättre sätt att göra det på.

Jag läste Michael Moores brev till regeringen, ett totalt missriktat brev vill jag för det första börja att säga. Sen när la regeringen sig i rättsväsendet här i Sverige? (mer än genom lagstiftning, men det här inte relevant i det här fallet) Det hade inte skadat att läsa på lite om Sveriges konstitution innan man börjar skicka otrevliga brev, men det tyckte tydligen inte Moore.

Jag tycker det är positivt att Moore kritiserar sättet våldtagna kvinnor blir behandlade på av rättsväsendet i det här landet. Men allvarligt tycker jag inte att ni-har-aldrig-agerat-innan-varför-göra-det-nu-retoriken funkar. Anledningen till varför just detta fallet inte läggs ner som alla andra har troligtvis att göra med att de har satt en av Sveriges bästa jurist på fallet. Den slutsatsen drar dock inte Moore. Istället spär han på konspirationsmisstankarna och smutskastar kvinnor ytterligare. En riktigt bra jämlikhetskämpe med andra ord!

Det är dags att människor tar brott mot kvinnor på allvar och riktar kritiken där den borde vara!

Nu flyttar jag!

2010-10-04T13:57:00.006+02:00

När jag gick ut i media såg det ut som trakasserierna upphörde. Det kändes bra och jag orkade inte älta det mer. Olyckligtvis var det inte slutet.

När jag kom hem efter sommaren fann jag min brevlåda helt tapetserad med socialistpropaganda i slaget "Motstånd lönar sig". På brevlådan stod också klottrat ett stor anarkist A. Brevlådan var så täckt med skit att mitt namn var övertäckt och jag var tvungen att riva sönder klisterlapparna för att ens få in post. Det kändes tråkigt att det hade börjat igen. För att tala klarspråk kände jag mig väldigt trött på skiten men orkade inte göra något mer åt det.

Så jag lådsades som ingenting ett par veckor. Sen blev jag trött på det och tog någon timme till att försöka få bort klisterlapparna och klottret, jag försökte också få bort klottret från dörren som hade kommit dit flera månader innan. Jag lyckades få bort alla klisterlappar och klottret på dörren var inte lika framträdande när jag hade skrapat på det ett tag. När jag kom hem nästa dag var det samma sak igen. Likadana klisterlappar som innan, plus några till.

Pga allt som hänt känner jag bara en jobbig känsla över att behöva gå hem. Detta har resulterat i att jag mer eller mindre bott hemma hos Nils i flera veckor och bara gått hem ibland för att hämta post och vattna min växt. Även om det är trångt att bo två personer i ett korridorsrum på 18 kvadrat så är det i alla fall bättre än att behöva bo på ett ställe där jag inte alls känner mig välkommen. Även om jag praktiskt taget inte bodde här, annat än ibland, så kände jag att jag i alla fall kan behålla mitt rum terminen ut. Jag funderade på om jag inte skulle försöka vara här mer och lära känna mina nya korridorskamrater (som har flyttat in den här terminen) och kanske också engagera mig i feministcaféet Ronja. Igår när jag kom hem insåg jag dock att jag inte kan bo här längre.

Jag hade inte varit hemma sen i torsdags morse men igår kände jag att det var dags. Det första jag såg när jag kom in genom dörren till Dackegården och gick upp för trappan var att min brevlåda var HELT FÖRSTÖRD. Det såg seriöst ut som hulken hade gått lös på den. All post var självklart borta, och för att ersätta den hade någon satt ett klistermärke av typen "Tomma hus, allas hus". Ganska ironiskt egentligen, när man tänker på det. Tomma hus ska vara allas hus, men i Smålands nations hus får inte en enda liten socialliberal feminist bo utan att det tar hus i helvete.

Så nu flyttar jag helt enkelt ut. Det första jag gjorde var att gå in på afb.se, där jag tack och lov nu har bra köplats pga att jag stått i snart 1,5 år, och satte upp mig på ett rum på Sparta. Idag har jag sagt upp hyreskontraktet och gått till poliser för att anmäla allt. Olyckligtvis får jag inte mitt rum förän den 1/11 men jag får väl helt enkelt bo hos Nils tills dess.

Det kanske tycks som jag bara ger upp, men det gör jag inte. Jag känner bara att jag inte orkar utsätta mig själv för det här längre bara för att bevisa att jag inte ger vika för några idioter.

En förolämpning från en idot är en komplimang.

Hemsökt

2010-08-15T20:17:00.002+02:00

Johanna är helt övertygad om att det finns spöken i hennes lägenhet. Helt övertygad.

Det är första kvällen i Fuengirola när Johannas kompisar Danni och Chris kommer över. Det tar inte mer än några minuter av hälsningsfraser innan samtalet leds in på spöket. Vi sitter ute på balkongen och dricker sangria med uppsikt över hallen och sovrummet vi alla sover i. Sovrummet ska tydligen vara det mest hemsökta av alla lägenhetens rum och vi har flyttat ihop två dubbelsängar för att ingen ska behöva sova själv. Av någon anledning är killarna lika övertygade om att spöket finns som Johanna.

Efter någon timme är stämningen tryckt. Det är mörkt ute, vinden blåser lite lätt och lampan i hallen svajar oroväckande, vilket sätter igång fantasin. Alla sitter på helspänn och ingen vågar gå själv in i lägenheten. Danni följer med Johanna in, påväg mot köket. De hinner dock inte komma längre än till hallen när båda skriker till och springer tillbaka ut på balkongen. Danni svär på att han kände fingrar i nacken och att han strax därefter såg skuggan av en man med hatt bakom honom.

Innan kvällen är slut hinner också Johanna lägga till några punkter på listan över övernaturliga upplevelser hon upplevt i lägenheten. Carlos och jag märker ingenting trots att vi också är uppskrämda och överspända. Har natten och vinden återigen spelat oss ett spratt eller finns det ett spöke i Johannas lägenhet? Jag tror på det förstnämda, vad tror du?

Bitch, I'm back

2010-08-14T20:23:00.002+02:00

It's been a long time. Men nu är jag tillbaka. Just nu befinner jag mig i ljuva Fuengirola i södra Spanien med min kära vän Carlos Lopez som bjöd med mig samt Johanna som vi bor hos.

Allvarligt talat trodde jag för några sekunder att vi aldrig skulle komma hit. Efter att ha väntat på Kastrup i flera timmar började klockan närma sig och Carlos och jag tänkte att det var bäst att börja dra oss mot gaten. Inte kunde vi veta att det var en svinlång säkerhetskontroll-kö mellan oss och vårt plan som skulle ta oss bort till värmen. 40 minuter senare när vi fortfarande inte hade fått våra väskor scannade började jag känna mig lite nervös. Det enda som fick mig att inte freaka ur var Carlos som var totalt lugn.

När vi till sist kom genom säkerhetskontrollen skulle planet gå om 5 minuter och skärmarna upplyste oss om att gaten var stängd. Vi sprang som dårar (vilket var värre än det låter, med tanke på min fruktansvärt dåliga kondition, jag trodde jag skulle dö ett tag) genom halva flygplatsen till vi till sist kom fram till gaten, som självklart var stängd. Det fanns inte en enda flygvärdinna i sikte och dörrarna var stängda. Då började jag få lite smärre panik. Carlos bröt dock igenom dörrarna och vi sprang in i gången till flyget. Där blev vi stoppade men tack och lov bara för att checka pass och boardingcard. Till sist fick vi, svettiga och andfådda, gå och sätta oss. Vilket var både en lättnad och en plåga. Flygvärdinnorna tittade förebrående på oss och resenärerna glodde dumt. När Carlos tittade i väskan såg han att det låg en rakhyvel där, som säkerhetskontroll-snubbarna av någon underbar anledning hade missat. Så nära har jag aldrig varit att missa ett plan.

Kate Nash vs Eurovision Lena

2010-06-01T21:22:00.003+02:00

Det finns påtagliga likheter, eller hur?

Fortsättnings följer..

2010-05-26T17:57:00.003+02:00

Ursäkta för den långsamma uppdateringen och för det uteblivna svaret på mejl och sms som skickats till mig. Jag är verkligen jätteglad att folk bryr sig och visar sitt stöd och jag vill tacka alla som har gjort detta. Det har bara varit lite mycket nu och jag har helt enkelt inte orkat ta itu med allt. Jag lovar att bli bättre när den här terminen slutar och jag förhoppningsvis kan andas ut.

Jag har varit på två möten på Smålands sen sist. Det första var med nationsombudet Jenny, husförmänniskan och jämställdhetsombudet. Stämningen i början var inte sådär jättebra, Jenny berättade att hon varit jättearg på mig för att jag kontaktat pressen men att hon bestämt sig för att det var bättre att prata med mig om det än att bara gå runt och fortsätta vara arg. Hon sa också att det var jobbigt att folk med kommentarer smutskastade henne. Varför hon var arg för att jag kontaktade pressen framgick inte riktigt och jag valde att inte ifrågasätta henne eftersom jag inte orkade tjaffsa om det. Inte heller orkade jag ta upp att det är enligt mig inte är så konstigt att folk skriver kommentarer om henne efter hennes uttalande i tidningen.

Efter Jennys öppnade av mötet blev stämningen lite trevligare. Jag ombads berätta vad jag varit med om. Jag berättade allt ink. att jag hade kontaktat Smålands nations bostäder. När jag nämnde detta så kom det fram att det var lite kommunikationsproblem mellan nationen och bostadsexpeditionen. Tydligen hade de haft ett möte för inte alls längesen men då hade det jag berättat för bostadsexpeditionen inte kommit fram till nationsombuden.

Trots lite otrevliga kommentarer från Jenny, som det hon sa i början samt frågor som "Varför bor du ens här?!" och ett upprepade av vad hon sa i tidningen ("Man kan förstå att folk blir provocerade...") så gick mötet mycket bättre än jag hade trott. Nationen lovade att jobba för att ta reda på vilka som har gjort det här och de uttryckte att det var otrevligt att jag varit med om det här.

Det andra mötet var med jämställdhetsombudet som dels ville bli uppdaterad om det hänt något mer sen det förra mötet, vilket det tack och lov inte har gjort, och dels ville ha signalement på de två män som var och knackade på min dörr, vilket jag tyvärr inte kunde hjälpa till så mycket med eftersom jag har helt sjukt dåligt ansiktsminne och det var så längesen. Tydligen så fanns det några misstänkta och eftersom jag sa att jag kanske skulle känna igen dem om jag såg dem så lovade jämställdhetsombudet att han skulle försöka ordna fram foton. På mötet sa han också att nationen skulle stödja mig om jag bestämmer mig för att polisanmäla.

Förövrigt kan jag säga att min berättelse publicerats i Sydsvenskan (här och här) med en uppföljning och har skrivits om i en ledare på kvällsposten. Lundagård som först skrev om händelsen har också gjort en uppföljning. Utöver detta har Smålandstidningen (från Landskapet Smålands alltså, där jag tidigare var bosatt) ringt och Sveriges Radio.

Ännu fler underbara människor som stöttar mig!

2010-05-18T09:59:00.003+02:00

Carlos Lopez, en av mina äldsta och bästa vänner

Och liberalerna Bonnie och Sebastian

Uppdatering av läget

2010-05-17T23:10:00.003+02:00

Samma kväll jag pulicerade mitt förra inlägg valde jag att skriva till tidningen Lundagård om mina upplevelser. Detta resulterade i denna artikel. Jag är glad att Lundagård valde att publicera min historia och på så vis uppmärksamma de odemokratiska praktiker som försigår utan att någon protesterar.

Vad jag däremot inte gillar (förutom det faktum att Lundagård, trots att de tog minst 200 bilder på mig, envisades med att välja ut den fulaste) är nationsombudet Jenny Larssons kommentar. Som förbundordförande Adam Cwejman uppmärksammar i sitt inlägg och som jag självklart själv la märke till, är hennes väldigt märkliga ton.

– Smålands nations bostäder är till för i första hand medlemmar av Smålands nation som är en socialistisk nation och vi förutsätter att våra medlemmar och boende accepterar nationens politiska värderingar. Det betyder däremot inte att det är ok att någon trakasseras i sitt hem på Smålands på grund av politiska meningsskiljaktigheter, även om personer som engagerar sig i politik som direkt strider mot Smålands värderingar måste vara införstådda med att det kan verka provocerande och kontroversiellt, skriver hon.

Det känns som hon mer eller mindre legitimerar det som har hänt mig med att stackars socialister blev provocerade.

Det blev knappast bättre när hon, samma kväll som artikeln publicerades, klockan 21 på kvällen, ringde till min mobil. Istället för att beklaga situationen och fråga hur jag mår så börjar hon direkt att attackera mig. Enligt henne är nationen inte nöjda med mitt beteende och hon vill ha ett möte med mig på onsdag. Vad nu detta möte kommer att innehålla återstår att se.

Alla beter sig dock inte som Jenny. Sen i fredags, när artikeln publicerades, har flera människor valt att stödja mig. Adam Cwejman refererade jag tidigare till. Jag blev väldigt rörd när min LUF Jkpg vän Jocke ringde mig innan idag för att höra hur jag mådde, ännu mer rörd blev jag när jag såg hans blogginlägg till min ära.

Andra personer som skrivit om händelsen är Victor Zetterman, Amanda Brihed, Robert Andersson. Jag uppskattar verkligen ert stöd!

När politiken får konsekvenser- om trakasserier pga politisk ståndpunkt

2010-05-11T19:16:00.005+02:00

Sen jag flyttade in på Smålands nation, Lunds enda politisk uttalade nation som säger sig vara Socialistisk och feministiskt, har jag upptäckt en helt ny typ av trakasserier. Det faktum att jag är uttalat socialliberal och med i LUF och tydligen har det retat gallfeber på några i huset. Riktigt hur min politiskt åskådning har läckt ut vet jag inte, jag kan bara spekulera.

Det började för några veckor sen. Någon hade klottrat "LUF" i ett hjärta med målarfärg på min dörr. Jag tyckte det var oerhört omoget men det fanns inte så mycket att göra åt det och jag tog det mest som ett (riktigt dåligt) skämt.

Måndagen för 3 veckor sen hände det dock något mycket mer obehagligt. Klockan var nästan 21 när någon ringde på dörren. Jag väntade inget besök men jag tänkte att det säkert var någon korridorskamrat som hade glömt sina nycklar så jag gick för att öppna. Utanför korridoren står två killar jag aldrig förr sett. När jag öppnar frågar de mig om det är jag som är Pavlina Ekdahl och om jag är med i LUF Lund. Jag svarar sanningsenligt ja på båda frågorna. Då påstår de att de precis hindrat en mobb från att komma och kasta ut mig handgripligen. Jag blir chockad och frågar vilka det är som beter sig så. De svarar snäsigt att det har jag minsann inte med att göra. De börjar gå på om att jag inte får bo på Smålands eftersom jag är ett liberalsvin som hindrar hederliga människor från att få boende här. De är väldigt hotfulla och extremt otrevliga. Efter en liten stund orkar jag inte höra deras skit mer och går in till mig. Där inser jag vad som precis har hänt och får smärre panik och börjar störtlipa. Jag är övertygad om att de kommer försöka göra något med mig och jag är jätterädd. Det tar över 2 timmar och ett samtal med mamma och min pojkvän innan jag lyckats lugna ner mig.

Någon vecka senare hittar jag en demonstrativt sönderriven FPplanch i min brevlåda. Då blir det för mycket för mig och jag går och pratar med bostadsexpeditionen.

Idag hände den 4e grejen. Mannen från bostadsexpeditionen som jag gick och pratade med kommer och knackar på min dörr. Jag får reda på att det är någon som har skickat ett anonymt mejl där personen, som säger sig vara en granne till mig, klagar över att jag spelar jättehög musik varje natt så att hen aldrig får sova. Bostadsexp. killen förstår ju självklart att det här är samma personer som gjort det andra så han låter mig se mejlet. Mejlpersonen påstår att hen har varit och knackat på flera gånger men att jag då bara har höjt ännu mer. Personen skriver också att hen inte vill klaga men bara vill få mig ur sitt liv. Till saken hör att jag aldrig spelar hög musik på kvällarna. Dessutom skulle det krävas att personen skulle kunna komma in i korridoren för att kunna knacka på min dörr och att jag är helt säker på att ingen av mina korridorskamrater, som jag har väldigt bra kontakt med, har skrivit det här. Och nej, självklart har ingen varit och knackat på.

Det här är alltså min historia om hur man kan bli trakasserad pga sina politiska åsikter, om än så vanliga och utbredda som mainstream-liberalismen. En viss falang av extremvänstern har alltså inga gränser, nu är det enligt dem helt försvarbart att ge sig på en helt okänd människa för hennes val att bosätta sig på en socialistisk nation.

Vad hände med solidariteten som så många vänstermänniskor pratar om? Vad hände med åsiktsfriheten? Jag undrar hur långt de här människorna kommer gå innan de ger upp och lämnar mig ifred.

Drottningen av tidsfördriv

2010-03-25T14:21:00.002+01:00

Jag är så förbaskat bra på att hitta på alternativa "viktiga" sysslor istället för att ta itu med det jag verkligen måste göra- min SATANS hemtenta. På något sätt inbillar jag mig att facebook, sitta och rulla tummarna, dricka juice och skriva det här blogginlägget är viktigare än mina studier. Jag vet hur det här kommer sluta, som det Alltid slutar. Att få ett par timmars sömn innan en tentainlämning är lika med lyx.

Bebisnoja

2010-03-24T14:32:00.002+01:00

Igår kunde jag inte somna, istället låg jag minst en timma och tänkte på (hör och häpna!)- hur mycket jag vill ha en bebis!
Troligtvis har något gått fel i huvudet på mig, jag misstänker invation av farliga bakerier alternativt samhällsmanipulation.

Tre saker talar emot att jag ska känna såhär:
1. Jag har alltid hatat barn
2. Mina föräldrar var 30 när de fick sitt första barn (mig) och jag har alltid planerat att gå i deras fotspår
3. Jag pluggar, har en inkomst på under 3000 kr i månaden och min pojkvän bor flera hundra mil bort

När du vill vara dg själv för en stund

2010-03-23T23:57:00.000+01:00

Mitt liv står aldrig still

2010-03-21T22:16:00.002+01:00

Sen jag började studera i Lund har mitt liv förändrats ganska radikalt. Konstigt vore väl annat. Jag har inte bara börjat en toppenutbildning som lär mig nya saker hela tiden, utökat min umgängskrets och träffat en man som jag lyckats bli tillräckligt kär i för att starta ett förhållande med (som hitills har hållt i snart 5 månader och mer blir det..)- jag har också börjat engagera mig i så mycket jag bara hinner och orkar.

Just nu är jag:
- Förman för klubb Foxen på Sydskånska nationen
- Invald och aktiv i Jämställdhet & likabehandlingsutskottet på Samhällsvetarkåren
- Med och planerar Normaldagen 2010
- Aktiv i Utrikespolitiska föreningens debattklubb
- Vice ordförande i LUF Lund
- Samordnare i Genus en studentförening

Tja, man ska inte kasta bort sin studietid!

Strikta mansideal på träningscentret

2010-03-21T19:57:00.007+01:00

Det var några veckor sen jag köpte ett träningskort på Gerdahallen, troligtvis Lunds bästa och billigaste träningshall för studenter. Jag slog på stort, det fick bli ett årskort! Dels pga min smålänska ekonomiska sida (även kallad snålhet) och dels pga min längtan att se stunning ut i bikini till sommaren så trodde jag att jag skulle få in en bra träningsrutin på ett par veckor som jag sen skulle följa slaviskt. Där kände jag inte mig själv bra nog, uppenbarligen. Jag har hitills gått på 3 pass. Varje vecka planerar jag mer eller mindre in flera pass som låter roliga men som jag vid veckans slut inser att jag inte hunnit (& orkat..) gå på.

En sak jag lagt märke till på de få passen jag har gått på är att kvinnor verkar dominera passen medan killarna verkar dominera gymmet. För att bekräfta detta frågade jag en kompis som har gått ganska mycket på Gerda:

Jag: Har det varit många killar på de passen du gått på?
F: Nej, inte speciellt. Mest tjejer
Jag: Finns det inte så mycket killar på Gerdahallen eller vart håller de till liksom?
F: Alltså i stora styrketräningshallen är det nästan bara killar
Jag: Gymmet?
F: Ja

Tjejer går inte bara på pass, det finns en egen gymhall bara för tjejer på Gerda. Av detta kan vi konstatera att män i huvudsak koncentrerar sig till gymmet medans tjejer går både på gym samt pass på Gerdahallen. Det här är ingen nytt heller. Minnen från tiden när jag gick på dans letar sig upp till ytan. Hur många män var det i mina dansklasser? Zero. Salsaklassen jag tog för något år sen utgjorde ett undantag, det hände faktiskt att det dök upp en man någongång ibland (även om det var så pass sällsynt att alla tjejer fick lära sig både att leda och följa, något som jag uppskattade). På NAGKs (Nässjö Arbetares Gymnastik Klubb, höll i en av mina dansklasser) uppvisningar, som det var lag på att gå på i min småstad, kunde man inte heller där finna mer än ett fåtal killar.

"Jag tror det är fler tjejer som går på gymmet än det är killar som går på gympa, precis som fler tjejer som har byxor än män som har kjol", sa min kloka pojkvän när vi diskuterade saken. Den manliga normen är så stark att kvinnor som passerar gränsen för vad som anses feminist är mer eller mindre okej, att som man passera gränsen för vad som anses maskulint och ägnar sig åt aktiviteter som anses feminina är däremot tabu.

På något sätt har jag en föreställning om att folk ska mogna med åldern, att man ska våga gå sin egen väg och inte vika sig för unkna könsroller. Men det verkar som folk snarare blir barnsligare med åldern. Det är dags att stå upp för folk som vågar passera gränsen!

Kärlek

2010-03-16T18:25:00.000+01:00

Tillbaka!

2010-03-16T13:20:00.002+01:00

Jag vet att jag varit förbaskat dålig på att uppdatera bloggen, men låt oss inte vara bittra utan istället se framåt. Framtiden kommer präglas av dagliga uppdateringar. This I promise you! (och mig själv..)

Tips på het facebookgrupp

2010-01-31T20:52:00.003+01:00

På tal om heteronormen.

Flyttnings på G

2010-01-31T19:38:00.001+01:00

Imon bär det av till Lund med detta rejäla flyttlass.

Sport och ojämställdhet

2010-01-31T14:20:00.010+01:00

Hur ofta ser ni damfotboll på tv? Det kan hända att det är något litet tvångsmässigt inslag på sportnyheterna ibland och om ett skulle gå bra för ett damlag i en stor internationell tävling så måste det ju självklart bli ett mediadrev om det för att bevisa att Sverige är Så bra, till och med våra kvinnor är bra på sport!

Men i övrigt? Jag som är totalt ointresserad av sport kan ändå inte undkomma meningslös information som att Zlatan numera spelar för Barcelona. Någon lagspelande kvinna har jag däremot aldrig hört talas om. Det är helt enkelt så att alla stora lagspelare (fotbollsspelare, hockeyspelare, handbollsspelare you name it!) är män.

Efter att ha samtalat med min pojkvän (som iförsig inte heller han är så intresserad av sport, men som ändå har tvingats att höra på otaliga konversationer om hur Barcelona ska vinna mot Madrid osv.) så blev mina misstankar bekräftade - kvinnor inom lagsporter kan i stort sätt aldrig försörja sig på sitt idrottande. Däremot så är kvinnor väldigt stora inom individuella sporter som friidrott och skidskytte.

En sak är säker. En person som lägger ner all sin tid på att träna/utöva en sport kommer bli mycket bättre på denna än en person som jobbar deltid på ICA samtidigt. Om damlag är sämre än herrlag beror inte detta enbart på fysiska förutsättningar utan också på det faktum att kvinnor inte har samma chanser att lyckas. Jag antar att kvinnor inom friidrott i genomsnitt hoppar lite kortare och springer lite långsammare, ändå är folk precis lite intresserade av att kolla på dem som männen.

Varför är det på detta sätt?

Individuella kvinnor kan lyckas. Enskilda kvinnor kan bli chefer. Kvinnor inom individuella sporter kan bli hjältar. Kvinnor i grupp är däremot systematiskt diskriminerade. Mannen är normen och kvinnan är könet, den utskickande och annorlunda. När det i riksdagen på 80talet bara fanns knappt över 30% kvinnor i riksdagen och man började prata om kvotering för att få jämn könsfördelning så blev det tal om att kompetensen skulle sänkas. Att de 70% män som fanns i riksdagen skulle kunna vara inkompetenta eller representera folket dåligt var det aldrig tal om. För att inte ens nämna de argument som användes när kvinnor försökte få rösträtt i början av århundradet. Det må vara väldigt längesen men av någon anledning så har vi nte kommit längre än såhär. Återigen: Mannen är norm och kvinnan är kön.

Att färre kvinnor är chefer än män beror inte på några biologiska egenskaper utan enbart på att strukturerna i samhället gör att det förhåller sig på detta vis. För att kunna jobba för jämställdhet krävs inte bara att vi får en jämn könsfördelning utan att vi ändrar strukturerna från grunden. I framtiden ska inte bara män kunna bli fotbollsstjärnor!

Fuck heteronormen

2010-01-31T01:59:00.008+01:00

Jag är på inflyttningsfest hos Johanna i Lund. Det är en stor lägenhet och en massa folk. Jag står i köket tillsammans med Mathilda och en massa människor jag inte känner och smuttar på ett ganska äckligt (men billigt) tetrapackvin som enligt systembolagets små infolappar ska smaka hallonkarameller men i realiteten mest smakar avslagen cider. Jag är just i färd med att gluffsa i mig min andra citron/blåbärsmuffin som någon haft vänligtheten att baka när en kille börja prata med mig. Han verkar trevlig och jag sätter mig ner på stolen bredvid honom. Han bjuder mig på en öl och samtalet fortsätter. Där blir jag sen sittande tills jag och Mathilda inser att vi måste gå för att hinna med det sista tåget hem. Jag säger till killen att han gärna får komma på min inflyttningsfest (jag har berättat för honom att jag ska flytta till Lund om ett par dagar) varpå han föreslår en fika och ber om att få mitt nummer. Väl hemma i Häljarp får jag ett sms där killen önskar mig god natt.

Vad säger dem här historien? Hade den sett annorlunda ut om killen visste att jag hade pojkvän? Hade han fortfarande bjudit mig på den där ölen? Hade han fortfarande föreslagit en fika? Hade han fortfarande skickat det där smset?

När min syster för ett tag sen berättade hur en killkompis till henne plötsligt hade skitit i henne när hon skaffade pojkvän så kände jag direkt igen mig. Det har hänt mig mer än en gång att killar som man sett som sina vänner plötsligt har dissat mig när de insett att jag faktiskt inte är intresserad av något mer än vänskap. När det handlar om umgänge mellan könen är vi otroligt begränsade. Heteronormen är så stark att det pratiskt taget är omöjligt att som singel tjej umgås med en singel kille utan att det förväntas hända något. Faktiskt så kan inte ens en upptagen tjej och en upptagen kille umgås utan att folk börjar se rött. När två tjejer däremot håller handen, pussar på varandra, träffas varje dag eller till och med står och hånglar då är det ingen som misstänker att det faktiskt skulle vara något fuffens pågång.

- Det är väl klart de är hetero! De gör ju bara så för att få killar! De är bara bra kompisar!

Heteronormen separerar könen och gör dem olika, den bygger på olikheter och skapar därför dem. När man tänker på vilket starkt fäste den har i vårt samhälle är det faktiskt otroligt att det ändå finns tjejer och killar som har normala kompisrelationer men någon av den andra könet.

Det må låta konstigt, men jag skäms faktiskt för att säga att jag har pojkvän. Inte för att jag skäms över min pojkvän i sig, han är en underbar människa, utan för att jag skäms för att följa allmänt rådande, exkluderande normer. (plus att jag har en föreställning om att alla förhållandemänniskor är tråkiga). Fuck Heteronormen! helt enkelt

Mission accomplished

2010-01-20T23:13:00.002+01:00

Nu har vi gjort det!

Det var högljutt och grannarna hörde oss förmodligen genom ventilen.
De sa att det var omöjligt, för trångt sa de. Hur skulle han få plats?
Vi krossade barriärer! Kroppsvätskor blandades.
Fram tills nu hade bara män gjort det med varandra.

It all comes down to this- Kissa i kors.

Vad roligt det kan bli!

2010-01-18T00:13:00.010+01:00

När jag läste igenom det jag hade skrivit på min hemtenta insåg jag att mitt språk i ett stycke inte var såhär jättebra. Jag hade upprepat "personen man känner" ett antal gånger. Nils föreslog då att byta ut just den frasen mot "person vars penis man har sett" för att liva upp texten.

orginal:
En fördel med intervjuer är att de ger en så mycket bättre bild av en person än en enkät, man får faktiskt träffa personen man hämtar kunskap ifrån. Jag kände redan personen som Mattias och jag intervjuade vilket jag tycker har både nackdelar och fördelar. En stor fördel i det projektet vi gjorde med vår tidsbrist är att personen var lätt att få tillgång till. En annan fördel var att jag inte själv kände mig så nervös, vilket faktiskt är en faktor som skulle kunna försämra intervjun. Intervjun kan å andra sidan kännas oprofessionell, och det kan kännas konstigt och onaturligt att behöva prata med personen man känner på det här sättet. Vi bestämde att Mattias skulle leda den första intervjun eftersom han inte kände intervjupersonen, men jag satt ändå med. Detta tror jag var ett smart drag från vår sida. Eftersom jag redan kände personen hade jag självklart redan en bild av hur han var, vilket också det kan vara både negativt och positivt. Det kan vara svårt att se med nya ögon på en person man känner bra och inte slentrianmässigt ta saker för givna. Visserligen tror jag alltid det är viktigt att under en intervju vara väldigt lyhörd, men jag tror det är ännu viktigare att tänka på detta när man känner personen som man intervjuar. Jag upplever mig vara en person som är duktig på att lyssna men ändå är det en utmaning att lyssna efter nya saker när man känner en person och försöka få nya intryck. Om vi hade valt att intervjua personer vi inte kände hade kanske intervjuerna lärt mig mer och fått mig att utvecklas mer som intervjuperson, men vi kanske fick ut mer information av intervjuerna på det här sättet, dessutom var det enklare såhär.

Omgjord:
En fördel med intervjuer är att de ger en så mycket bättre bild av en person än en enkät, man får faktiskt träffa personen man hämtar kunskap ifrån. Jag hade sett penisen på personen som Mattias och jag intervjuade vilket jag tycker har både nackdelar och fördelar. En stor fördel i det projektet vi gjorde med vår tidsbrist är att personen var lätt att få tillgång till. En annan fördel var att jag inte själv kände mig så nervös, vilket faktiskt är en faktor som skulle kunna försämra intervjun. Intervjun kan å andra sidan kännas oprofessionell, och det kan kännas konstigt och onaturligt att behöva prata med personen vars penis man redan har sett på det här sättet. Vi bestämde att Mattias skulle leda den första intervjun eftersom han inte hade sett penisen på intervjupersonen, men jag satt ändå med. Detta tror jag var ett smart drag från vår sida. Eftersom jag redan hade sett personens penis hade jag självklart redan en bild av hur han var, vilket också det kan vara både negativt och positivt. Det kan vara svårt att se med nya ögon på en person vars penis man har sett och inte slentrianmässigt ta saker för givna. Visserligen tror jag alltid det är viktigt att under en intervju vara väldigt lyhörd, men jag tror det är ännu viktigare att tänka på detta när man sett penisen på personen man intervjuar. Jag upplever mig vara en person som är duktig på att lyssna men ändå är det en utmaning att lyssna efter nya saker när man sett en persons penis och försöka få nya intryck. Om vi hade valt att intervjua personer vars penisar vi inte sett hade kanske intervjuerna lärt mig mer och fått mig att utvecklas mer som intervjuperson, men vi kanske fick ut mer information av intervjuerna på det här sättet, dessutom var det enklare såhär.

Min och snuffes (Nils) senaste playlist

2010-01-15T18:16:00.001+01:00

Funk&såoulvidare

Hej mina framtida barn!

2010-01-15T15:30:00.003+01:00

Ni ska heta Vendela och Clemens Pavlinadotter. Så det så!

Efterlängtat boende i Lund

2009-12-30T18:02:00.005+01:00

Nu har det äntligen hänt! En börda har lättat från mitt bröst och jag känner en väldigt tillfredställande känsla inom mig bara jag tänker på kontraktet som ligger på min byrå och väntar på att få skickas in.

Igår ringde Smålands nations bostadsstifelse mig och frågade om jag fortfarande sökte boende i Lund; de hade nämnligen flera rum lediga och jag kunde få ett om jag ville eftersom jag stod närmast i kö. Självklart tackade jag ja! Så nu har jag ett boende i centrala Lund (bara 5 min gång från Mårtenstorget). Detta innebär mer konkret att jag:

- Kommer få en kvarts gångväg till mina föreläsningar istället för 20 mintågresa + 10 min gångväg
- Inte behöver anpassa mitt liv efter tågtider, jag kan komma hem när som helst och jag kan ta mig vart som helst i Lund när som helst (teoretiskt sett)
- Kommer spara över 1000 kr varje månad eftersom Smålands har oerhört billiga hyror (att jämföra med mitt nuvarande boende i Häljarp som har orimligt hög hyra) samt att jag slipper betala pendelkort
- Kommer ha ett eget rum på 24 kvadrat istället för det rummet jag har nu på typ 8. Jag kommer fortfarande få dela dusch och kök med några andra (5 närmare bestämt) men jag kommer få mycket mer frihet att ha mitt eget liv och bjuda hem folk som jag vill.

Med andra ord så är det toppen!

Den jag älskar

2009-12-30T17:53:00.003+01:00

Jag vill ha din ryggrad här, fäst den i mig
Jag är alltid tryggast när du är en liten bit ifrån
En rörelse i ögonvrån

En väldigt söt uppenbarelse har varit och hälsat på mig i Nässjö i dagarna och jag är lycklig, lycklig, lycklig.

Mitt förhållandeförakt är jag bortblåst och jag känner mig sådär barnligt kär. Tryckkramp! Ni vet den där känslan av att bara vilja kramas håårt.

En rosa tillvaro

2009-12-30T17:52:00.005+01:00

Vist får man ut viss tillfredställelse av att shoppa, speciellt när man köper något man verkligen känner att man vill ha och behöver.

Mitt senaste inköp är denna miniPcn från Asus som är så söt att man lite känner för att krama den, eller möjligtvis suga på den. Nu är den inte vare sig gosig eller välsmakande nog för detta syfte, så jag nöjer mig med att använda den som komplementsdator till min stationära.

Jag är hitills väldigt nöjd med mitt köp och jag rekomenderar andra att skaffa sig en sånhär liten sötsak. Tips: Skillnaden mellan olika modeller av dagens miniPc som finns på marknaden är, som jag har förstått det, väldigt liten. Det kan skilja lite i batteritid och minne men det går få tag i en bra modell för under 3000. Att lägga ner närmare 4000 är alltså inte att rekomendera eftersom du inte vinner så mycket på det.

Snabb uppdatering av läget

2009-12-15T22:24:00.003+01:00

Anledningen till varför jag har tagit ett break i skrivandet stavas Nils.
Jag har helt enkelt ockuperat migsjälv i min pojkväns lägenhet, ett väldigt trevligt alternativ till att pendla mellan Häljarp och Lund varje dag och sova ensam. Jag bor fortfarande tekniskt sett kvar utanför Landskrona, men rent praktiskt ligger Nils rumsnyckel i min ficka.

Just nu är jag dock i Häljarp en snabbis (för första gången på 1,5 vecka kan tilläggas) och packar ihop mina tillhörigheter. På torsdag bär det hem till Nässjö för att fira jul!

Ingen big deal

2009-11-12T22:37:00.007+01:00

En puss är ingen big deal, really
Men jag vill servera kärlek i lagom portioner
Inte dränka dig i lila, trögflytande kärlek
Inte spraya dig så full av glitterspray
att dina porer kvävs

Kyss mig inte blött, kyss mig inte torrt
Kyss mig lagom
Lagom som i stilla medelhavsstrand,
när solen nästan gått ner
De sista strålarna färsk solsken

Om du kan bre på för mycket jordnötssmör
Om jag kan äta för mycket jordgubbar
Då kan vi få för mycket av varandra
Men sesongen är för kort
Och allvarligt talat tror jag inte det är möjligt

Öppet brev från en moralisk pionjär

2009-11-09T17:06:00.004+01:00

Jag är ingen geisha. Mitt liv går inte bara ut på att behaga andra, det går också ut på att behaga mig själv. Att leva ut mina drömmar, mina känslor, mitt liv.

Vad är det som får mig att handla på vissa sätt, kanske inte som alla andra?
Det faktum att jag ibland låter mig styras av känslor istället för förnuft?
Det faktum att jag har en annan moral än vissa andra?
En ovilja att begränsa mitt eget handlingsutrymme?

Troligtvis en blandning av dem alla.
Mitt gränsöverskridande är en protest mot livets korthet och samhället i stort. Det är inte okej att samhället i varje apekt begränsar mitt liv. Det privata är det politiska.

Min ställning som vit, medelklass, ung, vacker kvinna både ger mig möjligheter och begränsar dem. Jag har inga problem med att få ligg om jag vill, men jag har svårt för att bli respekterad för att jag ibland vill. I alla instanser av mitt liv kommer det finnas något och någon som motarbetar mig, ibland är den människan migsjälv.

Jag har inga problem med att vara monogam sålänge du ger mig en anledning att vara det. Det är byteshandel som gäller. Kärlek och trohet bytes mot samma vara.

Är du moralens väktare? Vilken moral förespråkar du?
Jag förespråkar respekt, värme och omtanke. Jag förespråkar fri och gränslös kärlek, utan smink.

2009-11-08T21:28:00.001+01:00

Grov tenta ångest

2009-10-29T00:08:00.005+01:00

Skrivkramp verkar vara temat för mitt liv den senaste tiden. Det känns som jag fastnat med händerna i en tunna cement och fyllt huvudet med segflytande vätska som hindrar fantasin att flöda fritt. Och istället för att faktiskt ta itu med problemet tenta så sätter jag mig och skriver blogg, något som jag inte har tagit mig tid att göra när jag faktiskt haft tid, vilket jag inte har nu. Ironiskt.

Så, jag lyckades få ett G på min förra tenta. Genast blir jag besviken över att jag inte fick ett VG, även fast jag vet att jag inte la ner alls mycket tid och jobb på den och därför förmodligen inte förtjänar mer än G. Många i klassen fick komplettera, det kändes ju i vilket fall skönt att slippa det. Men det här gången vill jag faktiskt ha VG. Istället för börja i tid för att faktiskt ha en reel chans att få ett VG hittar jag på bortförklaringar för slippa sätta igång och skriva på allvar till jag har minimal tid kvar. Det här har visserligen alltid varit min taktik. Jag behöver tidspress för att ta tjuren i hornen. Tentan ska vara inlämnad på fredag, tidspress nog för Pavlina?

Spontant skulle jag nog svara nej. Jag får sova på saken!

Sitter manligheten i vad man dricker?

2009-10-23T15:56:00.004+02:00

Igår jobbade jag på Sydskånska nationen på Bar Retroar. Mitt i ruschen kommer en kille fram till baren och frågar mig efter en god drink. Eftersom vi, kvällen till ära, kan erbjuda en jättegod drink med krossade hallon och likör rekomenderar jag självklart den. Hans svar blir:
"Har du inte något lite mindre tjejigt?"
Ställd som jag blir rekomenderar jag en annan drink med besk grapefruktjuice, manligt nog för en person som anser att manligheten sitter i vad man dricker?
Resten av kvällen uppmärksammade jag vad folk beställde och inte en enda gång beställde en kille hallondrinken. Öl var självklart storsäljare oavsätt kön, de killar som vågade sig på en drink beställde grapefruktdrinken. Jag fick också lära mig blanda White russian.
Idag när jag tittade på tv kom temat tillbaka. I komediserien "How I met your mother" vågar Marshall inte beställa en den söta drink han älskar för att han är man.

Mitt in i första terminen genusvetenskap med snack om heteronormativitet, klassskillnader och domestic workers hade jag ironiskt nog glömt bort hur pinsamt normativt vårt "jämställda" Sverige är. I ett land där man, för att passera som respektabel man (dvs undvika att kallas bög alt. fjolla), till och med måste tänka på vad man dricker är något allvarligt fel.

V som i Vän

2009-10-10T13:21:00.002+02:00

När jag nu försöker engagera mig i olika föreningar och dylikt så har jag insett att man ofta måste skriva ner sin epost för att kunna hålla sig informerad. Jag har också insett att Pavlina oftast missuppfattas och blir Paulina (i min epostadress), oavsätt hur tydligt man fyller i V:et. Detta har katastrofala effekter eftersom jag då inte får eposten jag skulle ha fått.

Lösningen:

Back to the 80s.

2009-10-08T21:11:00.006+02:00

Det var ett par veckor sen jag gjorde det olyckliga köpet. Jag skulle ha kostat på mig en riktigt bra, snygg maskara. När jag kom hem insåg jag dock att maskaran hade en lite annorlunda färg än jag hade väntat mig, och då pratar vi inte om mörkbrun, då pratar vi himelsblått. När den första chocken hade gått över försökte jag finna något insitament på förpackningen som jag skulle ha missat i affären när jag raffade åt mig en maskara. Jag hittade en jätteliten lapp undangömd på botten av förpackningen. Om det ens ska vara lagligt att sälja BLÅ maskara känns det som de i vilket fall kunde ha respekt nog att sätta upp en varningsskylt. "Denna produkt passar endast tanter över 65 som glömt bort vilket århundrade vi lever i". Tyvärr fanns det ingen sådan skylt, och jag bestämde mig för att gå tillbaka till affären och lämna tillbaka maskaran. Om de vägrade ta tillbaka den (för att jag hade öppnat den) skulle jag minsann börja klaga på dem.

Saker och ting gick inte riktigt som jag hade förväntat mig. När jag kom fram till affären stod där en jättesöt tjej i kassan. När hon förklarade att jag tyvärr inte kunde lämna tillbaka maskaran ("fast jag sjääälvklart litar på att du inte har öppnat den") så kunde jag inte annat än att ge henne ett litet besviket leende men acceptera fakta. Innan jag lämnade affären föreslog hon att jag skulle använda den nästa gång jag går på 80talsfest. Hela vägen till stationen funderade jag på när tusan det skulle kunna bli, och jag kom fram till att det nog var en bra idé att fixa en själv.

Nu var ju Magnus i Barcelona i 10 dar, så dagen innan han skulle komma hem (dvs igår) så tänkte jag att det var dags. Eftersom jag inte direkt hade varit ute i god tid så kom bara 5 personer, men det hindrade oss inte från att ha riktigt trevligt. Vi diggade Lena Philipssons tidiga hit och såg på klipp från Ulla Bella och solstollarna (världens bästa film). Sen fick vi för oss för att gå ut i Lund på VGs (västgötanation). 2 av oss försvann dock hemåt, så när vi kom fram var vi bara 3 pers.

Fram tills dess hade burrigt hår, knalliga tajts och för mkt smink varit den untimata utstryrseln. När vi kom in på VGs insåg vi dock att det inte är gällande mode. Precis i samma ögonblick började fyllan släppa lite, vilket visserligen inte tog bort nöjet i att befinna sig på ett proppfullt uteställe med 80talskläder. Men jag kunde känna ett vist behov av att berätta för folk omkring mig varför jag hade strumpor instoppade i skjortan (=axelvaddar).

Kvällen slutade hemma hos Nils, för ovanlighetens skull (ironi). Detta besök slutade inte med frukost på sängen, av förklarliga anledningar. Men jag kunde stiga upp en timma senare än vanligt och gå runt skabbig hela dagen, dessutom var det ganska mysigt.

Uppdatering

2009-09-20T02:43:00.002+02:00

Jag ville bara meddela att det från och med nu finns ett nytt inlägg på min sexblogg. Enjoy!

Jag läser inte Aftonbladet

2009-09-19T22:12:00.001+02:00

Min nya idol heter Jon Lajoie <3

Spotify ftw

2009-09-19T22:03:00.002+02:00

Jag såg nyss att Spotify äntligen tagit sitt förnuft till fånga och lagt till några av Tiger Lous låtar.
Lycka! Tyvärr finns där inte det nya albumet "A Partipal Print" eller "Is my head still on?". Men man kan inte få allt här i världen.

Att få sig ett gott skratt

2009-09-19T20:18:00.004+02:00

Vi hade en väldigt intressant uppgift på seminariet igår- Vi skulle läsa en utvald artikel och göra en tolkning av den ur intersektionella perspektiv. Vi skulle med andra ord försöka se hur olika maktstrukturer skär varandra, t.ex. det patriarkala, klasssystemet och den heterosexuella normen.

Artikeln min lilla grupp fick titta på var "Hollywoodfruar"-stjärnan Anna Ankas bidrag i en debatt om hemmafruar på Newsmill. LÄS DEN- jag kan utlova fler minuters ren underhållning! Dagligen möts man av uttalanden man inte vet om man ska skratta eller gråta när man hör, detta uttalande fick mig helt klart att skratta.

Det här debattinlägget är som en parodi på hela samhället. Det läskiga är inte att det finns människor som tycker såhär- vi vet ju alla redan att samhället är fullt av idioter. Det läskiga är att samhället, trots dess "vilja" att vara jämställt inte på långa vägar är det.

Anna "Ankan" Anka har verkligen lyckats provocera, genom att kombinera kritik mot den svenska "jämställdheten" med att vara helt totalt hjärndöd. Egentligen borde jag inte ge henne ännu mer uppmärksamhet, hennes inlägg borde aldrig fått se dagens ljus. Men nu fick det det, och varför inte utnyttja det till att få sig ett gott skratt?

Novischfest!

2009-09-19T19:00:00.002+02:00

Som ny i Lund finns det tusentals saker att göra. Igår hade Tornanationerna (nationerna som ligger på Tornavägen i Lund) anordnat en gigantiskt novischfest i AFborgen. 500 uppklädda personer hade sittning och åt 3 rätters middag samt drack otroliga mägner öl&vin. 1500 pers kom till efter middagen för att ha allmänt kul, dansa och se Melody Club.

Redan vid 17 möttes vi upp på Sydskånska Nationen och drack en fördrink. Vid 19tiden började middagen. Stängde gjorde det inte förän 3, och efter det blev det självklart efterfest på nationen till 5-6tiden.

Redan innan jag hade hunnit sätta mig ner vid bordet hade min "bordsherre" hunnit eckupera mig. Han fullständigt överöste mig med öl och smicker. Efter en stund hade jag dock fått nog. Hela huset var fullt med intressanta människor.

Jag lyckades råka ihop med den mest dryga människan jag någonsin träffat. Som för att bekräfta mina fördommar var han fd. stockholmare, moderat och med i Lunds nation (nationen som gjord för alla brats och dryga människor). Det var ren underhållning att prata med killen, jag kunde bara inte sluta skratta. Vilket visserligen var ganska elakt, när jag tänker efter. Men ger man sig in i leken..

Resten av kvällen på AF spenderade jag med att dansa, shotta mintu, balta öl och granatäpple cider (jag dricker vanligtvis inte cider, men den här var något speciellt) och springa runt överallt. Av någon anledning blir jag väldigt lätt rastlös när jag festar, och jag känner att jag måste hinna med så mkt som det bara går.

När stället hade stängt var jag fortfarande inte så taggad på att sova, så jag och Johanna hängde med några människor från vår nation på efterfest. Den blev visserligen ganska seg. Vi satt mest och drack några öl till och pratade.

Johanna, som jag skulle sovit hos, var tydligen sugen på att sova själv. Dessutom ville hon dra hem tidigare än jag. Alltså fick jag sova hos en kille som jag hade suttit och pratat med på efterfesten och som bodde i närheten av nationen. Det var faktiskt riktigt mysigt. Han gjorde inga obehagliga närmanden och idag när vi vaknade gjorde han frukost på sängen till mig. Ett riktigt kap alltså, om jag hade varit intresserad av något mer.

Recept på dålig helg

2009-09-16T00:30:00.003+02:00

Hur spenderar man på bästa sätt sin helg som lycklig, singel novisch? Givetvis åker man bort från paradiset till Göteborg för att hälsa på sitt ex som man knappt haft någon kontakt med på 6 månader. Jag är mästaren av bra idéer.

Allvarligt talat. Visst hade jag saknat Aleksander, mitt norska ex från Gran Canaria. När han hörde av sig efter ett halvårs tjurande och sa att han inte längre var sur men att han snart skulle flytta till Australien och därför gärna ville träffa mig innan dess kunde jag självklart inte göra annat än att boka tågbiljetter. Inte nog med det- jag kom på mig själv med att gå runt och längta, nästan räkna ner dagarna.

Vad hade jag förväntat mig?
Förmodligen en mysig, allmänt trevlig helg i Sveriges näst största stad. I was about to be disapointed.

Aleksanders jobb ringde redan på lördagsförmiddagen och meddelade att någon hade fått influensan och att han skulle bli tvungen att jobba hela helgen. Eftersom han jobbar som kock hade han bedrövliga arbetstider. Sent in på söndagskvällen insåg jag att jag inte fått spendera mer än högst 4 timmars vaken tid med personen jag hade varit hos i 2 dygn. De timmar vi hade spenderat tillsammans var dessutom inte helt perfekta eftersom Aleks var trött och jag var ganska trött på att vara ensam.

På måndagen ordnade saker och ting upp sig lite. Han var helt ledig och vi fick en heldag ihop. Då är frågan: Var en ganska totalt sabbad helg värd den lilla tid jag ändå fick med mitt ex? Och, Var det ens en bra idé att hälsa på en gammal pojkvän och riskera massa obehagligheter?

Jag vet själv inte svaren.

Det blåser upp till storm i USA

2009-09-05T17:25:00.004+02:00

Det här är en seriös reklamfilm som visas på vissa kanaler i USA. Vist känner man sig lite illamående?

Tack och lov finns det en motreaktion. Titta och njut!

Min nya kärlek

2009-09-01T19:11:00.002+02:00

Vem behöver ett mänskligt kärleksförhållande när man kan älska något annat- en stad till exempel.
Min nya kärlek heter Lund. Jag är helt enkelt totaly in love with that town. För er som inte har varit där kan jag förklara mig.

Därför är Lund toppen:
En hemtrevlig småstadskänsla har infunnit sig i min kropp varenda gång jag gått på kullerstensgatorna kantade av vackra hus som får en att fantisera om Nangiala i Bröderna lejonhjärta. Fast utan Tengil såklart. Men inte bara är det otroligt mysigt, charmigt och estetiskt tilltalande, det är också fullt med akademiska ungdomar från alla jordens hörn vilket ger en en känsla av att aldrig vara ensam. Man kan även förvänta sig att finna viss intelligens i stadens myller av ungdomar eftersom nästan 40 000 av dem studerar på universitetet. Dessutom är staden som gjord för studentliv. 13 nationer som alla anordnar fester och fixar billig mat, studentrabatter överallt och oändliga möjligheter att engagera sig i nästan vad som helst. Som om inte detta vore nog för att utse Lund till Sveriges bästa stad så har vi ju det faktum att staden ligger i Skåne att tillägga. Det känns som Skåne är så sammanfogat. Pågatågen och Östgötapendeln kör överallt och ofta, alltså är det väldigt lätt att ta sig. Och är inte Skånska den charmigaste dialekt som finns?

I de allra flesta av mina kärleksförklaringar brukar jag bifoga en liten del av en sångtext. So here it comes.

I drive on her streets 'cause she's my companion
I walk through her hills 'cause she knows who I am
She sees my good deeds and she kisses me windy
I never worry, now that is a lie.

Begravning

2009-08-29T21:23:00.002+02:00

I onsdags sa jag ett sista hejdå till min älskade mormor. Det var en jobbig dag med många tårar, men samtidigt skön. Jag hade inte gråtit en enda gång sen jag fick reda på att mormor hade gått bort. Hon hade redan varit borta så länge, borta i sin egen kropp. Altzimers drabbar hårt, det raderar ut en person fullständigt tills det till sist bara blir ett skal kvar.

Jag saknar min mormor. Hon som gjorde världens godaste våfflor. Hon som hade ett helt hus fullt med saker hon hade samlat på sig genom åren- allt från porslinshundar till gigantiska kottar. Hon som alltid var generös och gav mig och mina systrar så mycket saker att vi hade svårt att veta vad vi skulle göra av allt. Hon som var den snällaste människa man överhuvudtaget kan träffa på. Hon, min vackra, lite runda mormor saknar jag. Inte den smala lilla sköra kroppen som låg och väntade på att dö.

Begravningen var vacker. Många hade köpt blommor som hade ställts vid kistan. Men jag tyckte inte om prästen, han pratade mycket mer om Gud än om mormor. Orgelns toner var i otakt och aningen disonanta. Graven var fin och minnesstuden var en trevlig tillställning. Hur trevlig nu en minnesstund kan vara. Hon fick ett värdigt slut min mormor, men jag önskar att det hade varit ännu mer värdigt.

Arrive in SKÅNE

2009-08-29T21:16:00.003+02:00

Nu har jag installerat mig i mitt nya hem utanför Landskrona. Jag har hängt upp 75% av garderoben på galgar, bäddat sängen och för första gången i mitt liv kopplat in en dator själv. Det känns verkligen nytt och spännande det här. Jag känner blandade känslor över hela grejen- sorg över att överge mina kompisar och glädje över att börja ett nytt liv på en ny plats. Det här är nog det största jag har gjort hittills. När jag började gymnasitet i Vetlanda kände jag inte heller en enda människa, men då hade jag fortfarande Nässjö där som en stödpunkt. När jag flyttade till Vetlanda ett par år senare hade jag både kompisar i Vetlanda och bra chans att åka in till Nässjö flera gånger i veckan. När jag flyttade till GC hade jag Carlos, Eric och Fia. Nu är jag utelämnad åt mitt öde över 30 mil hemifrån. Eller hemifrån föresten, det här är mitt hem nu. Lite vuxenpoäng på det!

Är Stockholmare lite dummare än alla andra människor?

2009-08-27T19:42:00.004+02:00

Jag genomför just nu en helt ovetenskaplig undersökning på min msn lista för att få svar på frågan: Är Stockholmare lite dummare än alla andra människor?

Det började på LUF-kongressen. Jag träffade en riktigt söt och trevlig stockholmare som till råga på allt skulle börja läsa till Läkare, ingen idiot alltså. På något sätt kom vi in på Sveriges geografi. Jag undrade vilket landskap Stockholm kunde tänkas ligga i så jag frågade den erfarna stockholmsbon som jag var säker på skulle sitta inne på svaret. Det visade sig att jag förväntade mig lite för mycket av läkarstudenten. Han hade ingen aning, faktum var att han var osäker på vad ens landskap var för något. Hans svar var kort och gott: Swealand.

Idag stötte jag på samma trend med en kille på msn. Han var inte bara totalt ovetande om vad landskap var utan trodde att Skåne faktiskt låg norr om Kalmar.

Har jag bara mött ovanligt dumma stockholmare eller är det här en återkommande trend? Isåfall föreslår jag att våra huvudstadsbor gör med Sverigekartan som jag tänkte göra när jag inte kunde lära mig kvintcirkeln- tatuerar in den på handen.

Boende fixat!

2009-08-19T21:40:00.003+02:00

Det känns lite som en börda har lättat från mitt bröst- nu har jag äntligen fixat studentboende. Jag är faktiskt ganska förvånad över hur det blev till sist. De två högst upp på min prioriteringslista (i Lund och Åkarp) dissade mig totalt genom att hyra ut i förtid och inte ens meddela mig. Riktigt dåligt stil. Tillsit valde jag mellan en egen lägenhet i Hässleholm och ett inneboende utanför Landskrona. Det blev Landskrona, bl.a. pga att hyresvärden var väldigt trevlig, det låg bra till (jättelätt att ta sig in till Lund) och det blev i slutändan billigare (efter att den trevliga herrn gick med på att sänka hyran 700 kr).

Så nu vet ni vart jag kommer vara i Höst.

Queer as folk- or straight as hell?

2009-08-17T16:03:00.005+02:00

orginal- Queer as folk, season 4

min version

Idag är jag glad, jag hann klart med min tenta i Fundamentalism inatt. Detta innebär att jag har waay too much free time idag. Vilket i sin tur leder till att jag gör sånt här. Enjoy!

Min syster: Pavlina, jag tycker du ska bli ihop med en tjej

2009-08-16T20:09:00.003+02:00

Jag och Nathalie satt och diskuterade barn och äktenskap över en pizza. Vi kom fram till att vi båda är rädda för att skaffa barn eftersom det finns en risk att bli sviken av folk som inte vill ta sitt ansvar. Detta kan ske på något av följande sätt

a) Han* vägrar ta ut halva föräldraledigheten b) Han (går ett steg längre och) jobbar/roar sig/är "man" istället för att dela ansvaret för hemmet och barnen även efter de första åren
c) Han gör något ännu mer radikalt, som att lämna oss och barnet/barnen och t.ex. skaffa sig en älskare och en andra familj eller bestämmer sig för att bli ungkarl/alkoholist

*Jag skriver i "han"-form eftersom det oftast är män som inte tar ansvar för sina barn och för att natha är hetero och därför inte kan definera sig med "hon"

Att bli kränkt på detta sätt känns snäppet värre än att vara ensamstående mamma på eget bevåg, genom att t.ex. skaffa sig en lämplig spermadonator och köra på. Man tvingas ju fortfarande vara hemma själv med barnet, men man slipper i alla fall skammen att (ofrivilligt)behöva kallas för "hemmafru".

Snäppet bättre än ensamstående mamma på eget bevåg är nog ändå halvt ofrivillig hemmafru i åt en annan fru, dvs den som tar ansvaret för hemmet och barnen i ett lesbiskt förhållande. Detta pga att man, genom att båda vara kvinnor, inte har fastnat i de förnedrande könsrollerna där det är kvinnan som är hemma och mannen som inte tar sitt ansvar.

Det finns alltså (minst) 5 alternativ när man skaffar barn, och de skulle kunna delas in i denna prioriteringsordning (1=bäst 5=sämst):
1. Barn med en kvinnlig/manlig partner i ett lyckligt förhållande där båda delar på ansvaret över hemmet
2. Barn i ett lesbiskt förhållande där den ena tvingas ta mer ansvar än den andra över hemmet
3. Ensamstående mamma på eget bevåg
4. Barn i ett förhållande med en man där man själv tvingas ta allt/det mesta av ansvaret för hemmet och barnen
5. Ensamstående mamma åt ett barn man fått med ett svin som lämnat en och vägrar ta sitt ansvar

Slutsatsen i diskussionen skulle jag vilja säga drogs av Nathalie. Man riskerar mindre kränkning som tjej genom att skaffa barn med en annan tjej än en kille. Alltså önskar min kära syster att jag skaffar flickvän.

Bostadsbrist Update

2009-08-15T22:35:00.003+02:00

Jag har faktiskt blivit ganska skillad på att söka boende efter att ha suttit med det ett litet tag nu. Skillad och besatt! Faktum är att jag, varje vaken minut jag befinner mig hemma, sitter vid datorn och utdaterar söksidor. Inte ens på gårdagens förfest (och "efterfest"..) kunde jag hålla mig från att låna datorn för att se om något nytt kommit upp. Läget i Lund är freakat och det gäller att vara på hugget. Nu har rektorn för Lunds Universitet hyrt ut sin soffa för att demonstrera hur stor bostadsbristen faktiskt är och för att ge någon stackars student chans att få ett prelimiärt boende. Folk med lite mindre tur kan tvingas tälta. Sån otur tänker inte jag ha. Nu på onsdag åker jag ner till Skåne för att titta på ungefär 10 olika bostadslösningar, de flesta utanför Lund (Eslöv, Hässleholm, Landskrona osv.). Falsterbo känns inte längre så attraktivt och det ligger ganska långt ner på min prioriteringslista eftersom det är så lång pendeltid och känns lite väl ensamt.

Till min älskade mormor

2009-08-12T18:15:00.001+02:00

Jag kan inte fatta, inte förstå
Men himlen är inte svår att nå
En vindpust kan lätt blåsa ut ett ljus
Sen så blir det kallt i vårat hus
För själen är så känslig och så svag
Och döden den har ingen lag
En skugga kommer och den går
Men någonting vårt den med sig får
Den lämnar oss i dödens skval
Och du förblir ju just ett skal
För nu du uppåt himlen far
Vi sörjande vi blir blott kvar
En liten fågel flyger upp
Och skickar ner en ängla trupp
Den hämtar det som varit vårt
Och tårar faller, det är svårt
Vi måste tänka, glömma bort
Men en skugga i vår själ vi fått
Jag vet att våra själar möts någon gång
Men för mig är väntan alltför lång

dikt skriven av mig 2004

Falsterbo here I come?

2009-08-12T17:58:00.002+02:00

Jag har suttit i flera dagar och försök lösa boende-problemet. Jag misstänkte att det skulle bli riktigt svårt med tanke på alla demonstrationer som har varit där studenter protesterar mot att Lund inte kan fixa boende åt alla som ska börja plugga. I år börjar extra många plugga pga lågkonjunkturen.

Jag var påväg att tappa hoppet om boende igår när jag satt och tittade runt. Alla mejl jag hade skickat iväg hade blivit besvarade med "Tyvärr är rummet redan uthyrt". Mina föräldrar var på vippen att börja titta på en begagnad husvagn som alternativ till ett rum i en studentkorridor. Idag ser läget dock bättre ut. Jag skickade iväg några mejl, och fick faktiskt positiva svar på två av dem. Den ena gällde nybyggd stuga i Falsterbo på 28kvadratmeter, precis vid havet. Jag fick några bilder och det såg verkligen asmysigt ut! Visserligen är det en bit mellan Falsterbo och Lund, men det går tydligen bussar/tåg in var 10e minut. Och allvarligt talat, det är antingen det här eller att bo som inneboende i ett minirum hos någon familj i Lund (om jag överhuvudtaget hittar något) för samma hyra.

Vad tycker ni?

Man kan inte be tiden stanna

2009-08-11T21:39:00.003+02:00

Nu är jag tillbaka i Sverige och livet kommer ifatt oväntat fort. Jag kan inte fatta att det bara var 5 dagar sen jag befann mig i soliga Spainen, en inte helt sorglös men ändå helt okej tillvaro. Mitt liv just nu är aning kaotiskt. Redan morgonen efter jag kom hem tvingades jag besöka min mormor på sin dödsbädd, direkt efteråt började kongressen och höll mig sysselsatt dygnet runt tills söndag eftermiddag, sen insåg jag att jag måste fixa boende i Lund (vilket hitills går åt helvete), dessutom måste jag göra klart min tenta i Fundamentalism innan måndag. Mitt i allt var jag ganska sugen på att få sova ut och träffa mina kompisar. Så nu vet ni vad jag har varit upptagen med/fortfarande är upptagen med. Återkommer snart med mer info!

Erics säljarteknik

2009-08-02T00:54:00.003+02:00

Eftersom Eric och Carlos har sagt upp lägenheten kommer det nu folk för att titta på den flera gånger i veckan. En bra anledning att städa alltså, vilket inte är helt fel. Idag kom en läskigt mager tant och tittade på lägenheten för andra gången, uppenbarligen gillade hon den. Frågan är om lägenheten gillar henne, jag hade i vilket fall inte släppt in en bening, engelsk fågelskrämma innanför mina "dörrar".

I vilket fall prövar Eric en ny teknik för att få lägenheten uthyrd. Inget fjäsk, inga lögner, bara köttets makt. Och då pratar jag inte om fläskfilé utan om en bar överkropp. Tja, man ska ju inte behöva skämmas i sin egen lägenhet, men hur passande är det? Kanske hade det funkat bättre om han tatuerade in "Du får mig på köpet" på bröstet?

(bifogar en mysig förfest-á-la-bar-överkropp-bild)

Polisen

2009-07-31T23:15:00.003+02:00

Igår följde Carlos och Eric med till den spanska polisstationen här i Fuengirola. Hela grejen var ganska omständig. När jag väl fick komma in en ett rum för att träffa en polis visade det sig att han inte kunde ett ord engelska. Precis då hade Carlos och Eric bestämt sig för att gå en liten promenad istället för att bara sitta och vänta. En stund senare kom de dock tillbaka och vi gick in för att anmäla rånet.

Polismannen vi träffade tyckte vist det var väldigt roande att jag hade en klänning och ett par skor i väskan. "Gick hon naken?" frågade han Carlos på spanska. När Carlos försökte förklara att jag hade haft med mig en klänning för att jag trodde jag skulle bli för varm i de kläderna jag gick ut i så sa han snabbt att han inte brydde sig.

Det känns skönt att få det gjort i alla fall. Nu har jag gjort en anmälan både hos svenska och spanska polisen och får förhoppningsvis ut lite på försäkringen. Jag fick reda på idag att jag kommer att få tillbaka mitt nummer. Så om någon vecka så är det lugnt att höra av sig till mig igen!

Firefox AK feat. Tiger Lou- Winter Rose

2009-07-30T17:12:00.003+02:00

Andrea och Rasmus Kellermans singel tillsammans. Aningen udda, men jag gillar det faktiskt. Den dystra videon passar väl inte riktigt in i sommarvärmen i Spanien, men världen behöver kontraster. Ty utan mörker finns inget ljus, utan kyla finns ingen värme.

Give me some pleasure, give me some joy.
Just give me something i can't destroy.

Leave it to us

2009-07-30T03:36:00.013+02:00

Sen jag insåg att jag dras till båda könen har vissa saker gått upp för mig. Jag förstått vilken press som faktiskt ligger på killar. Killar förväntas följa mansroller precis som kvinnor förväntas följa kvinnorollen. Män har visserligen mer makt och oftast mycket lättare till att få pengar och respekt. Vi lever i en patriakal värld. Men det kostar att ligga på topp.

Bland annat förväntas killar ta initiativet till allt. De förväntas flirta och de förväntas att hela tiden dra allt ett steg längre. Jag kan själv minnas många situationer då jag på en dejt väntat på att killen skulle börja göra något och hur jag blev frusterad när han inte gjorde det. Hade han inte fått tecken nog från mig att det är okej? Varför låg han bara där som en död sill?

Samtidigt som samhället förväntar sig att killen ska ta initiativet till sex så måste han självklart visa respekt för tjejen och inte göra något som inte hon vill, det är det allra viktigaste. Men hur försiktig kan man vara? Vad går gränsen mellan omtanke och feghet? Vad vill hon egentligen, ska jag göra något eller ska jag låta henne vara?

Jag satt och diskuterade det här med några väldigt trevliga och liberala killar från Eksjö en dag för några veckor sen. De tyckte det var jobbigt att hela tiden förväntas ta första steget och de sa till mig att de önskade att tjejen för en gångs skull ville göra det.

Rollen vi tjejer ska spela är under ständig förändring, mycket pga de liberala och feministiska värderingar som sprids i samhället. Jag tror inte att jag är den enda tjejen som är trött på att sitta och helt apatisk vänta på att något ska hända, jag är lika kapabel till att ta initiativ som vilken man som helst. Allt jag behöver är lite träning, att bli uppfostrad till tjej ger en ibland vissa handikapp. Som tur var har jag underbara föräldrar som gjort mig till en människa som inte är helt lealös och osjälvständig, men jag har fortfarande endel att lära i konsten att ta initiativ (speciellt med tjejer).

Men problemet är inte mig, det riktiga problemet är samhällets syn på mig om jag plötsligt började ta ovanligt mycket initiativ. Eftersom jag är tjej är det fortfarande inte helt okej att vara den som tar första steget, gör man det är man påstridig och lite otäck. Kanske är man också ganska slampig och äcklig. Detta är något jag vet av egna erfarenheter. Folk som under åren sett ner på mig för att jag inte säger nej till sex när jag vill ha det har ytterligare försökt smutskasta mig genom att säga att det varit jag som varit pådrivande till det sex jag har haft. Varför är det så smutsigt för en tjej att vilja ha sex och ta första steget till det?

För att kunna uppnå en mer jämställd värld och kunna lyfta bördor från våra axlar måste vi samarbeta. Det går helt enkelt inte bara förvänta sig att alla andra ska förändra sig medans man själv förblir densamma. Vore det inte bra om vi kunde dela på ansvaret, om vi kunde låta människor vara individer istället för att bara vara vandrande kön?

Ni killar som går runt och känner er pressade över att hela tiden behöva vara de som tar första steget, lägg över lite på oss. Låt oss få komma in i den initiativtagande sfären och visa oss som gör det respekt. Leave it to us!

Även nyktra nätter kan vara galna

2009-07-29T18:37:00.004+02:00

Jag är trött idag. Inte så konstigt, vi var trots allt inte hemma förän 8 i morse.

Vi bestämde oss för att dra till Benal Madena igen igår, den här gången var vi hela gänget. Som väntat kom vi inte ut förän mitt i natten, festen börjar sent här. Jag var helt nykter, efter gårdagens bakfylla och måndagens minnesluckor gjorde själva lukten av sprit mig ganska illamående.

Vi satt som vanligt och hade en egen liten privat förfest på en bänk utanför en liten affär, sen gick vi ut och dansade. Jag märkte att jag stör mig väldigt mycket på småsaker när jag är nykter, t.ex. tålde jag inte att några killar stod och glodde på mig när jag dansade. Efter en stund vande jag dock mig och vi hade en riktigt rolig stund ute. Vid 6 tiden kände vi alla oss lite trötta och gick till busshållplatsen. Där visade det sig att vi precis hade missat bussen hem.

När vi satt där och väntade på bussen som aldrig tycktes dyka upp kom det två engelska tjejer och satte sig på marken bredvid oss. De visade sig vara helt totalt wasted och fnittrade som galningar samt låg och drog i varandra. Folk stannade upp bara för att titta på dem. Vi kunde inte riktigt hålla oss från skratt vi heller.

Bussen dök till sist upp och vi pustade ut, äntligen skulle vi få komma hem. Tjejerna satte sig bara några rader från oss. Plötsligt, ut från ingenstans, började tjejerna sjunga högljutt på en Beyonce låt. Hela bussens blickar vändes mot dem, men de slutade inte. Istället började de sjunga ännu högre med ganska gälla stämmor som hotade att spränga mitt huvud. Skulle det aldrig bli lugn och ro?

De engelska tjejerna tog till sist sitt förnuft till fånga och flyttade längst bak i bussen där de fortsatte sin konsert. När man hörde dem på håll hade de faktiskt riktigt fina röster och hela situationen började kännas ganska rolig. Dessutom var vi snart hemma. Eller det var i alla fall vad vi trodde.

Ungefär halvvägs hem stannade bussen plötsligt. Något var fel på motorn. Bussens inhemska befolkning som skulle till jobbet hoppade irriterat av och började gå, vi andra stannade kvar. Tjejerna där bak verkade helt omedvetna om att vi stod still och fortsatte bara att sjunga. Det var den enda underhållningen vi fick där vi satt och väntade.

Det tog en stund innan nästa buss kom. Jag hade hoppats på att de skulle skicka en ersättningsbuss som kunde köra oss enda hem till lägenheten som kompensation för motorstoppet, men sån tur hade vi självklart inte. Istället fick vi gå av en ganska lång bit hemifrån. Det var nu ljust ute och vi var alla så trötta att vi förmodligen hade kunna somna direkt på asfalten om vi hade lagt oss ner. Men ödet ville inte att vi skulle vara trötta. När vi passerade en trädgård fick både jag och Fia oss en kalldusch från en vattenspridare som fick oss att vakna upp.

Det hade varit en lång natt och jag somnade lätt den morgonen.

Fia lämnar oss

2009-07-29T18:20:00.002+02:00

Så, idag var det dags för Fia att åka hem till Sverige igen. Hennes semester är slut och på måndag börjar allvaret för henne. Två veckor fick vi i vilket fall med henne och det är jag väldigt glad för. Hon är en underbar person och jag kommer sakna henne här nere, även om inte heller jag har lång tid kvar i Spanien (en vecka).

Adios Fia, see you soon!

Vad hände?

2009-07-29T17:54:00.004+02:00

Här har ni svaret på vad som egentligen hände den där natten i Benal Madena jag fortfarande inte kommer ihåg.

Ice Age 3

2009-07-28T19:59:00.002+02:00

Vi var på bio igen för ett par dagar sen, den här gången såg vi den nya Ice Age filmen. Jag kan inte påstå att jag har varit jätteförtjust i de andra två filmerna, de var varit ganska bra men inte mer än så. Den nya filmen tyckte jag dock var bättre än de andra. Jag skrattade faktiskt så jag grät och det tycker jag säger en hel del. Alltså får den här filmen ett högt betyg från mig. Se den! :)

Aqualand

2009-07-28T19:17:00.004+02:00

Igår var vi i Aqualand här i Fuengirola. Det känns som det är en passande sak att göra när det är så varmt. Dessutom är det ju lite tradition sen Playa del Ingles.

Dagen började ovanligt tidigt, jag och Fia gick upp redan vid 10. De andra var uppe ännu tidigare eftersom Eric skulle till sjukhuset. Han har varit borta ett tag från jobbet och behöver sjukintyg.
Vi åt alla frukost ihop, något som jag knappast tror ha hänt innan, men det är så otroligt mysigt på något sätt. Vår första gemensamma måltid här nere brukar annars vara på kvällen.
I vilket fall- Det tog oss en lång stund att komma till Aqualand. Busschaförerna var oense om vilken buss som var smidigast att ta, så till sist hoppade vi bara på en och fick gå en liten bit.

Fuengirolas Aqualand var aningen sämre än det på GC, men det var ändå väldigt kul. Det är helt otroligt mycket folk även om det var måndag. Äldre, medelålders, ungdomar och en jäkla massa barn. Jag går hela tiden från att hata barn till att vilja ha egna. Igår gillade jag dem faktiskt.

Det fanns några roliga åkattraktioner och självklart åkte vi allt en massa gånger även om det var lång kö. De hade ganska många pooler, en av dem var en vågpool. Folk var helt galna i den poolen. När inte vågorna började i tid började alla barn och ungdomar ropa "Olas" (vågor) och när det inte hände något på en liten stund så började folk bua som galningar. Lite dramatiskt, men ganska kul.

Efter säkert 6 timmar hade vi fått nog, ganska bra tajmat till stängningen av stället. Då hade vi knappt ätit eller druckit på hela dagen så vi gick till Mcdonalds, sen drog vi oss hemåt.
Tack Fia, Carlos och Eric för en trevlig dag!

Blur

2009-07-28T18:16:00.002+02:00

Idag är jag bakfull, som vanligt får jag väl säga. De andra drog precis till stan och jag hade verkligen velat hänga på, men min kropp är helt enkelt för fucked up och jag tror inte att jag klarar av att gå runt i värmen i flera timmar. Det är nog jobb att sitta ner och undvika att spy. Dessutom har jag lite saker att ordna upp, bl.a. försöker jag få reda på om jag kan behålla mitt mobilnummer nu efter rånet. Det hade ju känts skönt att folk i alla fall kan höra av sig till mig på samma nummer som innan även om jag inte har kvar några nummer till folk.

Igår var jag, Fia och Carlos ute i en stad en liten bit bort. Vad den heter kan jag aldrig komma ihåg. Det jag kommer ihåg var faktiskt väldigt trevligt. Vi kom precis i tid till bussen vid 1.40 och sen satte vi oss på en bänk och drack och pratade om allt möjligt. Till sist gick vi ut och dansade. Mitt minne av det är lite mer blurrigt, hur vi kom hem har jag överhuvudtaget inget minne av men klockan var nog ganska mycket. Typ 7. När jag vaknade upp vid 13 idag så förstod jag genast att det här inte skulle bli en bra dag. Jag skulle få välja mellan att spy och att sova hela dagen, som att välja mellan bröstcancer och pest ungefär men jag valde i vilket fall det sista. Vem hade inte gjort det?

Problemlösning.?

2009-07-25T19:39:00.002+02:00

Jag är ganska trött på att det ska behöva vara såhär, att det aldrig kan vara riktigt bra.
Hela luften här är full av undertryckt irritation. Vad tog kärleken vägen?
Carlos och Eric var instängda i sitt rum i över 2 dygn. Dörren var till och med låst. Fia och jag fattade ingenting. Vad hade vi gjort? Kunde de inte berätta för oss istället för att hålla inne det? Både Fia och jag kände oss bortstötta och ledsna över att de inte ville umgås med oss när vi är och hälsar på dem. Fia stannar bara några dagar till och vill såklart få ut det mesta av den korta tiden.
Till sist fick vi reda på vad det var som var problemet. Jag pratade ut om det med Eric igår när han bestämde sig för att gå ner till poolen.

Jag vet att jag har varit lite jobbig den sista tiden. Många gånger när jag hade druckit har jag ballat ut, börjat gråta och fått timlånga minnesluckor. Är det spriten jag inte tål eller är det något annat? Antagligen båda. Vi har inte pratat ut så mycket om allt som har varit och det känns som det ligger kvar endel och skaver i bakhuvudet.

Min besatthet i att ha snygga skor på mig har kanske varit lite ansträngande för de andra. Jag känner mig helt enkelt ful när jag går ut i fula skor, och de enda snygga skor jag fick med mig var högklackade. Jag älskar högklackat, men efter flera timmars dansande och långa promenader så är de inte sådär jättesköna. Mina fötter har bokstavligt talat blött och jag har haft lite svårt att dansa i slutet av kvällen. När jag försökte lösa problemet för ett par dagar sen genom att ta med mig flipflop ut i väskan så blev jag rånad. Det är ett riktigt i-lands problem och det känns som inte hade behövt bli så stor grej av det faktum att jag har ont i fötterna hela tiden. Men det är klart att jag kan förstå att det kan bli jobbigt för de andra att höra mina klagomål hela tiden. Jag tycker inte heller det är så kul att behöva välja mellan att gå ut ful men kunna dansa och att gå ut snygg med få ont efter ett tag. Det här är ett problem, men det ska lösas. Köpa nya skor? Kanske.

Jag önskar att allt kunde ordna sig och att vi kunde komma bra överens allihoppa igen. Jag saknar det gäng vi var på GC, jag saknar det fungerade samboförhållandet.

Utgång i Torremolinos

2009-07-25T18:58:00.004+02:00

Igår bestämde vi oss för att gå ut i Torremolinos istället för för Fuengirola. Jag känner mig inte så jättetaggad på just Fuengirola efter vad som hände för ett par dagar sen, så jag var nöjd med att vi skulle åka någonannanstans.

Vi tog det sista tåget in. Även om klockan var 23.40 när jag kom fram var det fortfarande otroligt varmt, över 30 grader. Vi satte oss och förfestade på en trappa inne i staden och hade det riktigt trevligt, än var det för tidigt att gå ut. Efter en stund, när vi alla var lite lagom lulliga och glada, så drog vi dock. Torremolinos är, likt Playa del Ingles, ett gayställe och har många gayuteställen. Det är alltid trevligt med lite variation även i sånt.

När vi hade dansat en stund och varit på ett par ställen började jag känna mig extremt trött. Det kändes som någon hade hällt sömnmedel i min drink och jag kunde inte sluta gäspa. Fia visade sig vara lika trött. Vi hade inte sovit så mycket natten innan eftersom vi ville upp och sola. Det kändes trist att vara så trött när man för en gångs skull var ute i en annan stad men så var läget. Fia och jag bestämde oss för att ta bussen hem.

Vi sa hejdå till gänget och satte oss på busshållsplatsen. Bussen verkade aldrig komma och vi började bli lite frusterade. Bredvid oss på bänken satt en tjej och hennes kompis. De började prata med oss lite på väldigt stakig engelska och de visade sig vara väldigt trevliga. Det visade sig att de också bodde i Los Boliches och att de skulle åka bil hem med några kompisar, så de frågade oss om vi ville hänga med i bilen istället för att vänta på bussen. Ett sånt erbjudande kunde vi inte säga nej till.

När vi hade kommit halvvägs hem kom vi på att vi hade glömt att ta med nyckel till lägenheten. Vad skulle vi nu göra? Vi var fortfarande jättetrötta och ville hem, men de andra skulle inte komma med tåget förän flera timmar senare. Tjejen och hennes kompisar frågade oss om vi ville hänga med upp till dem på lite efterfest. Det kändes lite trevligare än att sitta och vänta utanför lägenheten. Alltså hängde vi med upp.

Där satt vi och pratade och hade allmänt trevligt. Man kan tro att spanjorer är annorlunda på något sätt, men både killarna och tjejerna vi pratade med verkade jättemysiga. Vist fanns det vissa kulturella skillnader. Fia berättade att hon jobbade med att köra lastbil och det ville de bara inte tro på- en tjej som kör lastbil?!

Vi viste inte exakt när de andra skulle komma hem, men vid 7tiden drog vi från efterfesten (under vissa protester från folket där). Det visade sig att vi hade dragit lite för sent, killarna hade redan kommit hem och hunnit somna. Vi stod och ringde på i säkert en halvtimma innan vi lyckades hitta en vaktmästare som kunde öppna dörren åt oss så vi i alla fall kunde komma in i huset. Det kändes aningen dumt att stå och ringa på som galningar så tidigt på morgonen, men vi hade inte mycket annat val.

Rånad

2009-07-24T21:31:00.004+02:00

Jag har bråttom, men jag ville ändå skriva. Jag trodde att de här dagarna som varit inte kunde bli mycket sämre, tills igår kväll då allt nådde sin kulmen.

Det var när jag var påväg hem från uteställerna. Fia hade gått tidigt, men vi andra stannade kvar och dansade. Vid sådär 5.30 fick jag dock nog och bestämde mig för att dra. När jag gick ensam på raksträckan mellan lägenheten och uteställerna började jag ångra mig. Var det här verkligen så bra idé?
Det var knappt några människor ute, de enda jag mötte var otäcka gubbar. Jag började oroa mig för att jag skulle bli våldtagen. Så plötsligt hörde jag något bakom mig. I full fart kom en moped och körde precis bredvid mig. På mopeden satt två killar, den ena drog ifrån mig min väska. Jag hann inte ens fatta vad som hade hänt innan de var långt borta. Jag försökte springa efter, men det var lönlöst. I väskan låg min kära mobil, mina snyggaste skor (jag bestämde mig för att ta flipflop med mig och gå hem i eftersom jag brukar få så ont i fötterna, det var också därför jag tog väskan med mig från början), en klänning, några euro och ett läppglans. Allt det här är nu borta och det känns hemskt. Alla mina nummer har således försvunnit.

FAN!

Carlosblogg = porr?

2009-07-21T17:00:00.005+02:00

Ett lite speciellt virus verkar ha angripit Carlos blogg, eller Erics dator- who knows.

När man försöker gå in på Carlos blogg så kommer nämnligen denna sidan upp. Försöker Carlos blogg härma min sexblogg kanske?

Eric försäkrar att det här inte är hans påhitt, men jag är lite helt säker. Han är lite lömsk.

Är det någon annan som har samma problem?

Så imponerar du på Pavlina

2009-07-21T15:24:00.003+02:00

Igår var vi ute, trots att det var måndag. Det blir ju lätt så när man är i Spanien, frivilligt arbetslös och festsugen. För en gångs skull kommer jag faktiskt ihåg hela kvällen (förutom det som har försvunnit pga brända hjärnceller). En av de sakerna jag kommer ihåg är att jag stod och dansade med en kort, inte speciellt snygg spanjor. Jag antar att jag var på hyffsat humör igår kväll. Jag var till och med flirtig och stod och pratade en stund med en blond engelskman. Spanjorer brukar jag däremot inte flirta med, jag tycker helt enkelt inte att de i allmänhet (med andra ord grovt generaliserat) ser bra ut eller är speciellt trevliga, dessutom pratar de oftast inte ett ord engelska. Så, hur kunde detta hända?

Anledningen till varför jag trotsade migsjälv är enkel- spanjoren jag mötte tog på sig mina skor och stod och dansade i dem. Det här impade på mig, en hel del. Av tre anledningen.

1. Många (svenska?) killar är väldigt noggranna med att inte verka bögiga. Jag kan inte ens beskriva hur frustrerad jag blir på det. Att ta på sig en tjejs klackskor antar jag står med på listan över saker man inte ska göra om man vill verka rak. Även om man tar på sig skorna för att impa på en tjej och få henne på fall, vilket rimligtvis inte borde bara så jättebögigt.

2. Jag hade, som vanligt, jätteont i fötterna. Jag har kronisk skoskav och hela fothelveterna är fulla med vattenblåsor och sår. Att han tog på sig skorna bevisar att han faktiskt vill känna hur det känns att vara i mina skor (passade uttryck).

3. Killen hade uppenbarligen ganska små fötter (eftersom han kom i mina 39or), vilket jag tycker är ganska charmigt. Visserligen kan det förklaras med att han hade vissa dvärgtendenser, vilket är mindre charmigt. Men man kan inte få allt.

Jag gav killen en stund, sen tyckte jag han var lite väl klängig så jag stack. Innan dess hade jag faktiskt riktigt kul. Där ser man vad som kan hände när man tänjer lite på sina gränser.

Tivoli och kinamat

2009-07-20T23:28:00.003+02:00

Igår var vi på tivoli. Det händer inte direkt ofta, men det var faktiskt riktigt kul. Åk attraktionerna var mkt värre än jag trodde, och jag mådde faktiskt ganska illa när jag klev ur den sista. Jag brukar inte vara såhär mesig. Kanske var det ölen och kinamaten vi hade ätit en lite stund innan som spökade.

Vi satt och pratade om hur vårat paradis skulle se ut. Fia kom fram till att hennes paradis var ett tivoli. Mitt paradis är nog en blandning av många saker. I vilket fall önskar jag mig flera dagar som igår.

Så mycket kostar en hora

2009-07-20T15:33:00.001+02:00

Jag har funderat över det här länge, hur mycket pengar ligger bakom att börja sälja sin kropp. Nu har jag fått reda på priserna, och jag kan säga att de chockande mig. De afrikanska hororna som vandrar omkring på gatorna här i Fuengirola liknar inte horor. Min bild av en hora är en ganska utmärglad, översminkad människa i för små kläder. De här hororna är lite småmulliga, svarta kvinnor i joggingkläder och utan smink. Många av dem är gravida och det går också rykten om att de är ganska aggresiva och ofta rånar sina kunder. Jag försöker helst inte lägga några värderingar i mina ord när jag pratar om horor, även om det kan vara svårt. Jag fördömmer dem inte, men jag hoppas de inte är för olyckliga. Hororna här har antagligen inte så många andra möjligheter att få in pengar, och de kommer uppenbarligen från fattiga förhållanden i Marocko. Vad jag däremot fördömmar är torskarna, de som köper sexuella tjänster av dessa människor.

Prislista

Avsugning- 2 euro

Ligg- 10 euro/ 5 euro vid "extrapris"

Jag behöver väl knappast ens fälla en kommentar. Det är bara förjävligt att priserna är så sjukt låga. Förhoppningvis beror det på låg efterfrågan, men det skulle lika gärna kunna bero på högt utbud.

Kärlek

2009-07-19T17:51:00.000+02:00

Gibraltar

2009-07-17T18:00:00.002+02:00

Idag åkte vi till Gibraltar, som är ett litet engelsk område här i Spanien. Efter att ha åkt buss i 2,5 timme (varav ganska lång tid gick åt till att sova) var vi äntligen framme. När vi skulle komma in i området genomsöktes bussen av två poliser, en spansk och en engelsk. Dessa kollade våra pass.
Vi vandrade runt en liten stund genom den lilla staden som kantades av små affärer, resturanger och caféer där alla priser stod angivna i pund. Vi stannade till på Burger King och tog en riktigt dyr hamburgare, det riktigt sved i mitt smålänska hjärta.

Gibraltar är b.la. känt för sina vilda apor som finns uppe på dess höga berg. Självklart kände vi för att umgås med våra avlägsna släktingar, så vi åkte upp på berget med en linbana. Det var en ganska häftig upplevelse bara att åka upp. Väl uppe blev jag faktiskt nästan lite rädd för de håriga djuren. Jag har träffat vilda apor flera gånger innan i Thailand, men de här var lite större och ombehagligare (framförallt var de hårigare, och alla som känner mig vet vad jag tycker om hår). När vi gick på de små vägarna och beundrade utsikten utsattes Eric plötsligt för ett rånförsök av en stor apa som ville ha hans platspåse med vattenflaskor. Eric gav sig inte, det gjorde inte apan heller- och resultatet blev en söndersliten påse.

Jag kände överhuvudtaget en hatkärlek till de små djuren. De är så mänskliga på något sätt, men ändå så primitiva. Nudister, som går runt och skiter och har sex överallt, hela tiden. Nudister, som tycker det är helt okej att hoppa upp på Fias rygg och kissa på henne. Även om det var väldigt synd om henne så kunde vi bara inte sluta skratta. Är det det här man kallar för skadeglädje? Isåfall kan jag fatta att man brukar säga att skadeglädje är den bästa glädjen.

Harry is back..(and so is Pavlina the nörd!)

2009-07-16T02:00:00.009+02:00

Så, idag var premiären för en film jag längtat efter ett långt tag, självklart skulle jag inte låta det faktum att jag befinner mig i Spanien låta mig missa den nya Harry Potter filmen. Alltså drog jag med mig Carlos och Eric till biografen. Filmen gick tack och lov både i en dubbad version (dvs. på spanska) och en odubbad på engelska. Gissa vilken salong vi valde?

Även om det kan kännas lite pinsamt att erkänna har jag i mina dagar varit en riktig HP-nörd. Det fanns en tid i mitt liv då jag faktiskt var medlem i varenda HPfanclub, besökte alla sidor som handlade om HP, läste allt svaller om de nya böckerna, räknade ner tiden för varje ny bok och film, skrev egna noveller om HP, ritade bilder på HP, samlade HP-prylar (vad som helst med HP på var okej, bland annat hade jag 2 afficher i mitt rum på honom), döpte mig till JK_Rowling när jag skaffade lunar(storm) osv. Ni fattar grejen. Jag läste självklart också böckerna så många gånger att jag mer eller mindre kunde de första 3 ord för ord. I min ambition att sprida denna underbara litteratur gick jag så långt att jag höll högläsning för min syster Nathalie på kvällarna, vare sig hon ville eller inte. Det var en konstig period i mitt liv.

Jag har kommit över min värsta noja, men jag tycker fortfarande böckerna är riktigt bra och jag har inte dragit mig från att läsa dem både på svenska och engelska. Detta har innebarit att jag också haft/har ganska höga krav på filmerna. Så, vad tycker jag om den nya filmen?

Harry Potter and the half blood prince, en (kort) recension av Pavlina Ekdahl

Precis som boken, är filmen ganska mörk och dyster. Fortfarande finns ljudpunkter i Harry och hans vänners liv, men Voldemort och hans dödsätare börjar mer och mer ta över och förpesta världen. Det är nu uppenbart för Harry att han är den utvalda, den som tvivlas kämpa mot Voldemort in i det sista. "For neither can live while the other survives"

Minus- Som vanligt, så hade man raderat ut mycket av handlingen, och ändrat många detaljer. I denna filmen resulterade det i att själva filmen kändes lite utvattnad och i viss mån händelselös (om man jämför med boken). För en person som inte läst böckerna kan det nog vara svårt att hänga med i allt som hände och förstå sammanhangen. Även om karaktärerna tillåts visa mera känslor än de fått i tidigare filmer så fick inte känslorna så mycket utlopp som de borde. Ginny och Harrys förhållande visades ytterst lite, och sorgen efter Dumbledore gavs inte så mkt utrymme. Begravningen var jag inte alls med.

Plus- Filmen var väldigt snyggt gjord, specialeffekterna är glasklara och hela filmen var en fröjd för ögat. De hade lyckades få med lite av varje element- humor, spänning, kärlek, sorg, ondska osv.

I helhet var det en bra film, men den kunde varit bättre. Även om detta innebär att den hade blivit längre, vilket kanske är ganska otänktbart med tanke på att den redan var nästan 2,5 timme. Men man kan ju önska :)

Aircondition är en hälsofara

2009-07-14T14:44:00.003+02:00

Idag tycker jag att jag är värd lite självömkan, jag är förkyld. Jag har mina aningar att det beror på vår aircondition, ingen i lägenheten mår nämnligen bra. Värmebölja vs kyligt, jag vet vad jag helst väljer när jag ska sova.
Jag har, pga min sjukdom och lathet, inte orkat gå ner på stranden/poolen på hela dagen. Istället tänkte jag ägna mig åt att försöka skriva klart min tenta i religion&sexualitet.

Önska mig lycka till!

Lund, här kommer jag..?

2009-07-13T23:55:00.002+02:00

Självfallet kom jag in på Genusvetenskap programmet i Lund i höst. Jag bara hoppas, hoppas, hoppas att jag lyckas få tag i boende. Annars är hösten, samt typ 3 års planering framåt, förstörd. Att gå ett år till och slappa, även om det råkar vara utomlands, känns lite som bortkastad tid. Jag kan inte säga hur sugen jag är på att börja plugga på heltid och leva ett fullvärdigt studentliv i en av Sveriges största studentstäder.

Men andra ord- håll tummarna för mig!

Bild från gårdagen

2009-07-13T23:33:00.000+02:00

"Shopping"

2009-07-13T21:33:00.004+02:00

När Eric gick till jobbet och var nyttig gick jag och Lena ner och la oss vid poolen. Det är skönt att vara slapp. En stund senare bestämde vi oss för att dra in till Fuengirola centrum för att shoppa. Eller rättare sagt för att titta, om vi pratar om mig. Efter att inte ha jobbat mer än kanske sammanlagt 2 veckor sen i oktober förra året och enbart levt på ett ganska snålt studiebidrag samt skatteåterbäringen jag fick i juni, så definerar jag inte direkt mig som rik.

Det var helt otroligt hett när vi skulle in till stan, klockan 18 var det 36 grader i skuggan. Vi höll på att tuppa av. Till sist (efter att ha åkt buss en liten bit, gått i cirklar och sen till sist hittat rätt) var vi framme vid vårt mål- ett stort shoppingcentrum som påminner lite om A6. Vi tittade runt en liten stund på lite kläder, konstaterade att vi inte ville ha något och bestämde oss sen för att försöka hitta ett Mcdonalds för att ta en läsk och en hamburgare. Det enda vi kunde hitta var dock ett Burger King. En liten hamburgare där kostade nästan 20 kronor och mina smålänningsfasoner tog över. Alltså fick Carlos fråga Burger king-personalen om det fanns något Mcdonalds i närheten. Det fanns det sjävklart inte, så jag fick beställa "en burger" och snällt betala. Någon gång i framtiden ska jag lära mig prata, åtminstonne lite, spanska. Det faktum att jag har bott i Spanien i nästan 5 månader hindrar inte mig från att beställa min mat på svengelska.

Ikväll blir det festmåltid á la Pavlina och Lena. Kött, pommes, rödvinsås, sallad och tsatziki.

Havsutsikt

2009-07-12T19:02:00.000+02:00

Min "storslagna" entré i Spanien

2009-07-12T17:48:00.009+02:00

Så nu var jag här, i Fuengirola med Carlos, Eric och Erics mamma (som är på besök).

Det börjar bra- minnesluckor och bakfylla. Dålig sömn hela veckan, 15 timmars resa, knappt någon mat eller vatten och en längtan efter fest. Självklart ledde detta till att jag drack alldeles för mycket i förhållande till det tillstånd jag befann mig i. Jag kommer med andra ord inte ihåg speciellt mycket av fredagsskvällen. Jag har svaga minnen av att Eric och jag försökte prata ut om allt som har varit, men exakt vad vi sa vet jag inte. Det är väl så det går när man försöker radera allt som har hänt utan att först bearbeta det. Uppenbarligen ballade både jag och Eric ut, Eric och Carlos hade ett bråk och söndagen blev ett helvete för alla inblandade.

Jag fick ta mitt straff för för all alkohol jag hade hävt i mig och spydde bokstavligt talat hela dagen. Min mage ville inte behålla ens 1 ml vatten och den var ännu mindre sugen på mat. Jag var faktiskt lite rädd för att bli uttorkad. Extrem hetta och avsaknad av vatten är ingen bra kombination. Lyckligtvis ordnade det upp sig framåt kvällen vid 21 tiden, men jag bestämde mig för att vara nykterist resten av dagen och natten (även om jag drack en liten öl, jag kunde inte hålla mig).

Eric och Carlos hade tydligen haft problem med att reda upp gårdagens bråk, och när jag vaknade upp på eftermiddagen så stod Eric och packade sin väska. Eftersom jag inte hade förstått hur allvarligt deras bråk på lördagsnatten var (förmodligen för att jag var full) och dessutom hade sovit hela dagen och därför missat all eventuell drama, så blev jag chockad. Självklart blev jag också ledsen. Skulle gänget splittras innan det ens hade hunnit återförenas? Jag behövde inte oroa mig för länge. En liten stund senare kom nämnligen Eric tillbaka och sen dess har allt varit som vanligt. Jag hoppas att de kommande veckorna innehåller lite mindre drama.

I övrigt är lägenheten hur fin som helst! vädret är varmt och molnfritt och allt är toppen! Ikväll blir det utgång igen, vi får väl se om jag vågar dricka lite eller om jag låter bli.

Gode Gud, ge mig (fler) fräknar

2009-07-09T00:57:00.004+02:00

Lite motsägelsefullt att be Gud om något när man precis sågat honom kanske. Men det låter fint.

Jag vill ha fräknar!!
Jag vet inte varför, men jag tycker bara det är så sjukt sött. Inte i fruktansvärda mängder kanske. Men lite på kinderna och näsan på solbränd hy skulle matcha perfekt med mitt pippihår :) Nu har jag visserligen redan några små, but that's not enouth.

Föresten, jag börjar bli riktigt taggad på Spanien!

(bilden är ett par år gammal och bara till för att visa min antydning till fräknar och alltså inte den fina matchningen mellan det och pippihår)

Saker som gör livet lättare

2009-07-08T22:24:00.004+02:00

I födelsedagspresent fick jag en ritbräda till datorn av märket Wacom Bamboo Fun och numera är jag och min dator bästa vänner. Min mus hakade sig en del innan och det kändes ganska krångligt att göra något trevligt på photoshop, nu är det hur enkelt som helst. Det tar klart en liten stund att vänja sig men när man gjort det så är det super smidigt. Så om ni håller på lite med bildbehandling eller kanske helt enkelt tröttnat på er mus så rekomenderar jag att ni köper en rikbräda!

Det blir svårt att lämna min älsklingsdatorn och bräda hemma när jag åker och använda någon bärbar pryl i en månad. I will miss you baby!